Djävulen är en listig typ som kommer till oss med de mest smickrande och lockande förslag, när vi är som sämst rustade för att stå emot honom. Vi känner kanske inte ens igen honom när han kommer. Han ser ut som du och jag, han verkar uppriktig och omtänksam. Han spelar på våra känslor och våra ideal. Han lindar in sina ord så att det knappt ens är märkbart att han lockar oss till frestelse.
Så kan jag gott tänka mig att det var när djävulen kom till Jesus. Jesus hade levt i öknen i 40 dagar. Öknen är obarmhärtig – het på dagarna och iskall på nätterna. Det finns inte mycket att äta och dricka i öknen, så Jesus var med största sannolikhet rätt tärd efter den här tiden. Och där kommer djävulen, som den bästa av Jesus vänner.
Han citerade skrifterna och lockade Jesus som var hungrig att göra stenar till bröd. Inte behövde ju Jesus går hungrig – om han var Guds son var det ju en fjuttig liten sak att göra stenar till bröd. Det kunde ha lockat Jesus att bevisa för djävulen att han verkligen var Guds son genom att göra som djävulen sade. Men Jesus föll inte för frestelsen att göra som djävulen ville.
Då retades djävulen lite till. Om du är Guds son säger han igen. Om du är Guds son, kommer änglarna att rädda dig om du faller ner från tempelmuren. Men Jesus svarade djävulen med skriftens ord, Du ska inte sätta Herren, din Gud, på prov. Åter en gång kunde han stå emot frestelsen. Till slut erbjöd djävulen Jesus hela världen, till det facila priset att Jesus skulle falla ner och tillbe djävulen. Men då får Jesus nog och säger åt djävulen att gå, för det finns bara en vi ska tillbe och det är Gud.
Men hur kommer det sig att Gud lät djävulen fresta Jesus? Gud frestar ingen, det är djävulens metod, men Gud prövar. Gud kollar om vi är mogna för den uppgift han tänkt sig åt oss. Han testar om vi håller måttet. Han låter djävulen fresta oss för att se om vi klarar av att stå emot. Jesus behövde den här upplevelsen för att kunna förstå hur djävulen frestar oss människor. Han föll inte för frestelserna, men han har känt hur lätt det skulle vara att falla för frestelserna. Han vet hur det är att vara människa.
När vi möter djävulen kan det vara små saker han uppmanar oss att göra. Något litet och fjuttigt, som ingen annan märker, men som ger oss en fördel. Djävulens röst lockar, det är så smått, en gång är ingen gång, det är ingen som märker det, du är värd det, det är egentligen redan ditt.
Skulle djävulen komma i sin egen gestalt skulle vi alla veta vem han är och backa förskräckt, men när han kommer i gestalten av någon vi uppskattar, någon vi litar på, någon som verkar vara en förebild att följa, så lyssnar vi. Kan hända är det någonting som verkar för bra för att vara sant i det djävulen säger. Eller kanske är det något smått som skorrar falskt. Men frestelsen i det fantastiska erbjudandet får oss att skjuta det åt sidan och följa djävulens ord.
Först när det är för sent upptäcker vi vad vi har gjort. Det som verkade så litet, så enkelt, så bra – var inte alls det som det lät som. Kan hända lät erbjudandet som en osjälvisk uppoffring, vi gjorde något för de andras skull, utan att syna erbjudandet i sömmarna och utan att tänka på konsekvenserna. Kanske blev vi så förblindade av hur många vi kunde hjälpa, att vi glömde Gud?
Vad ska vi göra då? Är loppet kört och porten till helvetet den enda som är öppen?
Nej. Gud han överger oss inte. Inte ens när vi har fallit för frestelserna, gång på gång. Gud är tålmodig och god. Han är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Gud är inte utmanande, inte självisk, han brusar inte upp, han vill ingen något ont. Gud finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär han, allt tror han, allt hoppas han, allt uthärdar han.
När vi upptäcker att vi fallit för frestelsen, får vi vända tillbaka till Gud och be om förlåtelse och hans nåd. Jesus har av kärlek till oss redan tagit på sig alla våra synder och befriat oss från att betala priset för dem. Så länge som vi vänder tillbaka till Gud och ber om nåd har vi en plats i hans famn och i det himmelska hemmet.
För varje frestelse vi faller för, lär vi oss något. Nästa gång kanske vi kan känna igen frestelsen för vad den är och tacka nej. Misslyckas vi ändå, så finns Gud fortfarande med oss och ger oss en ny chans om vi vill ha den.