Det var inte helt lätta texter vi fick lyssna till idag. Första läsningen från Hoseas bok kan inte kallas ett glädjebudskap, utan mera en domedagsprofetia. Jag hade kunnat välja en annan text, men just nu känns det som att vi faktiskt behöver stanna upp och inte väja för de svåra texterna.
I Nordamerika och i Ryssland brinner skogar av värme och torka. I Centraleuropa sköljs städer bort av häftiga regn och översvämningar. Här har vi fått uppleva en rekordvarm sommar och brist på regn och vatten. Att cyanobakterierna blommar har vi redan vant oss med att är ett återkommande fenomen på somrarna. Klimatet förändras, det har det alltid gjort, men nu sker det med fart och rakt framför vår näsa. Orsaken är att skapelsens förvaltare har tagit för sig av allt det goda i allt för stor utsträckning på ett allt för själviskt sätt. Det är ingen behaglig nyhet. Och framförallt; det är ingen nyhet. Vetenskapsmän har påtalar problemen redan länge, men vi har inte velat lyssna. Nu ropar naturen på hjälp och försöker hejda människans hänsynslösa framfart.
Nu kanske du skruvar på dig precis som jag skulle göra om någon skulle stå och predika de här orden för mig. Jag vet att jag är en belastning för jorden. Nästan allt jag gör har en negativ inverkan på naturen, miljön, skapelsen. Men jag är bara en enda liten människa. Vad kan jag göra för att försöka ställa till rätta allt det som gått fel? Jag får göra på samma sätt som med allt annat. Jag drar mitt lilla strå till stacken på de sätt jag kan för att minska mitt personliga avtryck på skapelsen. Varje liten handling jag kan göra som är till det bättre hjälper till. Och när vi alla gör på så sätt så blir förändringen märkbar. Ingen människa kan ensam rädda jorden, men varje människa kan göra sitt.
Och hoppet är inte ute. För vi är inte lämnade ensamma med skapelsen. Det finns faktiskt ett glädjebudskap även idag. Lyssna till evangelietexten, glädjebudskapet en gång till: ”I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus.”
Johannes skriver om Ordet och Ordet är ingen mindre än Jesus. Jesus är livet och vårt ljus. Ordet har inte lämnat oss, Jesus går vid vår sida varje dag. Så länge vi sätter vårt hopp och vår tro till honom är vi inte förlorade. Genom Jesus får vi modet och kraften att göra det rätta. Att följa hans väg är att ta hand om allting från minsta kryp till största ocean. Vi kan vända utvecklingen. Vi kan ta hand om skapelsen på ett vettigt sätt.
Och när vi rör oss ute i naturen här i skärgården en solig vacker sommardag som idag kan vi ju inte annat än stanna upp och beundra den fantastiska skapelse Gud har skapat och gett åt oss att förvalta. Vi fylls av förundran och tacksamhet över att vi får leva i en så skön värld. Varje löv, varje sten, varje molntuss, varje människa är ett bevis på hur mäktig, uppfinningsrik och god vår Gud är. Men vi har nästan blivit lite blinda för allt det fantastiska. Vi kanske behöver den här väckarklockan om ringer i form av naturkatastrofer på olika håll i världen för att vi till fullo ska förstå att uppskatta jordens rikedom och underbara komplexitet.
Därför firar vi idag skapelsens söndag för att fira allt det underbara som omger oss och för att stanna upp inför det enorma ansvar som Gud har gett oss som förvaltare av denna underbara planet.