Söndag 18.7.2021 Kristi förklaringsdag
” Medan han bad förvandlades hans ansikte, och hans kläder blev vita och lysande.”
Det hände någonting speciellt med Jesus när han bad på berget. Hans ansikte förvandlades och hans kläder blev vita och lysande. Jag tänker att det lärjungarna såg var hur Jesus fylldes Guds kärlekskraft och det var den som lyste genom honom.
På samma sätt kan vi få se skymten av det ljuset när någon skiner upp med ett leende. För i mötet med det goda skymtar Guds kärlekskraft fram och får oss att lysa upp. Den är kanske starkast när vi möter något oväntat gott. För hur ofta har vi inte sett någon annan lysa upp när hen blivit glatt överraskad av att bli sedd och bemött av kärlek?
De små barnen bär ljuset närmast ytan. Deras leenden är som en gudomlig hälsning varje gång och vi får se det ofta. Med åren verkar ljuset gömma sig djupare inom oss i samma takt som vi möter motgångar och besvikelser. Det blir allt svårare att våga släppa fram ljuset, för det kan misstolkas och missbrukas. Men vi bär det inom oss, ljuset av Guds kärlekskraft.
Jag har sett det hos damen på seniorboendet som suttit tyst och övergiven, men som lyste upp när hon blev sedd och bemött av kärlek. Jag har sett det hos mannen som levde ett hårt liv i kanten av samhället, men som lyste upp när han blev sedd och bemött av kärlek. Jag har sett det hos den purkna tonåringen som gömde sig bakom sitt hårda skal, men som lyste upp när hen blev sedd och bemött av kärlek.
Ljuset av Guds kärlekskraft finns i oss alla. Det är den kärlekskraften som får oss att visa barmhärtighet, omtanke, välvilja, medkänsla och kärlek mot människor vi möter. Det är när Guds kärlekskraft möts i oss människor som den får oss att lysa upp.