I fyrtio dagar efter uppståndelsen rör sig Jesus tillsammans med lärjungarna. Det är en så lång tid att lärjungarna inte kunde intala sig att de inbillat sig det hela, utan de var övertygade om att det här verkligen var det som hänt och det som de upplevt. Nu när fyrtio dagar hade gått var de så gott som redo att bli lämnade att på egen hand gå ut och vittna och predika vad de hade varit med om. Jesus uppmanar dem att ändå stanna kvar i staden några dagar till, så att de ska bli utrustade med kraft från höjden. Uppdraget som väntar dem är inte lätt, så de kommer att behöva den himmelska kraften för sitt uppdrag.
Så tar Jesus dem med ut en bit utanför staden och medan han välsignar dem försvinner han från dem upp till himlen. De står kvar en stund och ser upp mot himlen, tills två vitklädda män kommer och frågar vad de står och spanar efter. Dessa änglar får dem att lämna platsen och gå tillbaka in i staden. De är fyllda av glädje så de går till templet och prisar de Gud.
När Jesus lämnar lärjungarna är det både ett slut och en början. Det är slutet på den tid Jesus varit en bland oss på jorden, slutet på tiden då lärjungarna haft sin mästare vid sin sida, slutet på tiden då det som kommer att kallas kristendomen bara var en liten sekt bland judarna.
När Jesus lämnar lärjungarna är det början på deras uppdrag som apostlar, utsända. Det är början på uppdraget att sprida det glada budskapet till världens alla hörn. Det är början på det som vi idag ser som en världsvid kyrka som finns på jordens alla kontinenter. Den här början är en kort tid att samla sig och förbereda sig för det som de knappt ens kan ana att ligger framför dem. Snart ska de bli utrustade med kraft från höjden och sedan spridas i alla väderstreck för att vittna om hur Gud blivit människa och predika omvändelse, nåd och förlåtelse för alla dem som tror.
Det glada budskapet har spridit sig över hela världen och genom tiden har det stått oförändrat som ett stadigt ljus att vända sig till i mörkret. Apostlarnas uppdrag har fortgått och fortsätter ännu idag. Vi kanske har svårt att tänka oss att vi också är apostlar, men samma uppdrag har vi fått. Genom dopet är vi Guds barn och sammansvetsade med Jesus. Vi får alla vara hans händer, fötter och röst i världen. Det som apostlarna berättade får vi sprida vidare till nya generationer och nya folk. Vi får påminna oss själva och alla andra kristna om det som vi har fått ta emot. Uppdraget från Jesus tar inte slut; hela världen, hela skapelsen behöver få höra om Guds kärlek och nåd. Vi behöver alla ta till oss att budskapet gäller också mig, också här, också idag och alla dagar.
Vi ska inte stå och se upp mot himlen och vänta på att Jesus ska komma tillbaka. Vi ska inte tro att han kommer tillbaka för att fixa allt som är på tok i världen. När Jesus kommer tillbaka, kommer han för att ge oss himmelriket. Fram till den dagen är det vår uppgift att ta hand om skapelsen och varandra på bästa möjliga sätt. Det är vår uppgift att verka för fred, att jobba för rättvisa och jämställdhet, att låta budskapet om kärleken och nåden sprida sig.
När Jesus lämnade jorden utlovade han kraft från höjden. Den kraften finns i världen än i dag. Den heliga Anden verkar genom människor som självuppoffrande arbetar för att andra ska ha ett värdigt och bra liv. Den heliga Anden lär oss vad som är sant och rätt. Den heliga Anden ger oss mod, styrka och kunskap att bära uppdraget från Jesus på bästa sätt.
Så även om vi inte kan se Jesus framför oss som en människa av kött och blod, så vakar han över oss och hjälper oss genom den heliga Anden. Vid Faderns sida i himlen har han uppsikt över allt och alla. Inte på ett dömande och övervakande sätt, utan med omtänksamhet och kärlek. Därför kan vi känna hans närvaro i våra liv på många olika sätt, i många olika situationer. När vi känner oss villrådiga får vi stanna upp och i bön fråga efter ledning och hjälp. På sätt som vi inte alltid förstår hur, får vi det vi ber om. Det kan hända att vi inte uppfattar det i stunden, men när vi ser bakåt i våra liv kan vi urskilja stunder och tillfällen då det är helt klart att vi inte varit ensamma i våra beslut och i det vi gjort. Det här ger oss visshet om att Jesus inte övergav oss när han for upp till himlen. Hans omsorg om oss bytte bara skepnad och form. Och vi får glädja oss och prisa Gud, så som lärjungarna gjorde när de gick tillbaka till templet efter att Jesus farit upp till himlen.