H2O – det tror jag att alla vet vad som är. H20 är den kemiska benämningen på vatten. Vatten är livsviktigt för allt liv på jorden och i hela universum med för den delen. När man under söker främmande planeter är vatten något av det första man söker efter. Finns det vatten så kan det finnas liv.
Vi i skärgården är väl medvetna om vattnets betydelse. Dels för att vi är omringade av havet, av vattnet, dels för att regnet allt för ofta lyst med sin frånvaro under somrarna på senare år och dels för att dricksvattnet kan ta slut när det blir för torrt. Nuförtiden har vi lärt oss att göra dricksvatten av havsvattnet, men trots det är bristen på vatten ett återkommande tema – trots att vi är omgivna av vatten.
Idag firar vi treenighetssöndagen som lyfter fram det märkliga faktum att vi har en Gud, som ändå är tre. Hur kan en var tre? Hur kan tre vara en?
H2O är också samtidigt en och tre. H2O kan förekomma i tre olika former, men det är hela tiden H2O.
Vatten är H2O.
Is är H2O.
Ånga är H2O.
Det här är ju inget märkligt, utan något som är alldeles självklart för oss som har kalla vintrar och som kokar vatten. Is och ånga är vatten, bara i en annan form.
Det är kanske ingen slump att det livgivande vattnet förekommer i tre former, eftersom vår livgivande Gud också har tre gestalter. Gud, Jesus och den heliga Anden är ett och samma, på samma sätt som vatten är vatten, även om det är fruset eller ånga.
Bibelns texter talar om Guds dolda väsen, som övergår allt mänskligt förstånd. Gud är en, men vi har lärt känna honom som Fadern, Sonen och den heliga Anden. Han är Skaparen, Återlösaren och Heliggöraren. Egentligen kan vi inte kunskapsmässigt förstå hurdan Gud till sitt väsen är, eftersom Gud är så mycket större än vad en människa kan förstå. Ändå försöker vi förstå och vi söker förklaringsmodeller som gör det lite lättare att greppa vad allt Gud kan vara. Därför jämför jag Guds treenighet med vattnet – för att ge oss ens en bild av hur någonting kan vara ett och tre på samma gång. Men det är inte en fullständig modell, utan bara en enkel, haltande liknelse som ger oss känslan av att vi kanske förstår lite i alla fall.
Vi kan bara närma oss Gud genom tron och med förundran. I Jesus har vi den representant för vem Gud är, den som Gud själv har gett oss. I Jesus kan vi känna igen oss själva. I Jesus har vi en förebild att följa. Jesus är alltså den bästa länken mellan oss och Gud.
I evangelietexten uppmanar Jesus lärjungarna att gå ut i hela världen och göra alla folk till Jesu lärjungar. Han säger att de ska döpa människorna i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn. För att ett dop ska vara ett dop behövs vatten. Vatten som tvättar bort det gamla och ger liv åt det nya. Vatten som tillsammans med orden i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn, gör den som döps delaktig i allt det som Gud har gett oss. Allt det som Jesus lovat oss. Allt det som den heliga Anden fortsätter att ge oss genom sin ledning.
I slutet av texten säger Jesus också att han inte ska lämna sina lärjungar och oss ensamma. Han följer med. Det här är ett tema som vi kan hitta i början, i mitten och i slutet av Jesu verksamhet på jorden. I början hör vi att han ska få namnet Emmanuel – Gud med oss, i mitten säger han själv att där två eller tre är samlade i hans namn är han mitt ibland dem och här i slutet säger han att jag är med er alla dagar till tidens slut.
På samma sätt som vattnet finns med i allt liv, finns Jesus med oss alla. Han var med när Gud skapade världen, han var med lärjungarna och han är med oss ännu idag. Redan det är något som kan göra en förvirrad om man försöker tänka ut hur det är möjligt, men vi får lita på vår tro, på vår övertygelse om att Gud är med oss hela tiden och på vårt hopp om att det Jesus lovat oss verkligen håller i evighet. När vi vågar vila i den här tryggheten fylls vi av en så stor förundran och tacksamhet att vi bara kan glädjas och prisa Gud.
Ära vare Fadern och Sonen och den heliga Anden, nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.