Vilken storm av känslor vi får ta del av här i den korta berättelsen om kvinnorna som går till graven. När de vandrar i väg till graven är de tyngda av sorg så att varje steg känns som en evig uppförsbacke. När de närmar sig graven blir det ett jordskalv och jag tänker mig att kvinnorna blir rädda. När de får se ängeln blir de ännu mera förskräckta – vad är det som händer?
Men ängelns ord lugnar dem en aning så att de kan lyssna och ta emot vad ängeln säger. Jesus är inte här, han har uppstått. På bara några sekunder förvandlas kvinnornas sorg och rädsla till glädje. De fylls av en glädje som tar bort all sorg som de burit på. Mästaren lever! Och de springer, de springer som de aldrig förr har sprungit. De har fantastiska nyheter att berätta för lärjungarna. Mästaren lever! Jesus är inte död, han lever!
Den här glädjen får också vi ta del av idag. Mästaren lever ännu idag och han uppstod också för oss. Lidandet och döden får vi nu lämna bakom oss och bara glädjas över att Livet vann och att uppståndelsens under har skett.
Påsken är kyrkans största högtid och den har snabba och tvära kast mellan död och liv, sorg och glädje. Den är också den högtid som sammanfattar det viktigaste i vår kristna tro. Synd och förlåtelse, död och uppståndelse.
Det ena finns inte utan det andra.
Vi människor, genom alla tider, har inte klarat av att leva efter Guds bud och vilja. Redan de första människorna i paradiset, Adam och Eva, kunde inte hålla sig från att göra det som Gud sagt att de inte skulle göra. Och så har det fortsatt och fortsätter ännu idag.
Vi människor har en fri vilja, som vi ofta använder för att uppfylla våra egna önskningar och behov utan att tänka på eller bry oss om konsekvenserna. Det här leder till ett avstånd mellan oss och Gud.
Men Gud vill inte ha något avstånd mellan sig och oss. Han vill inte att vi ska förlora vår gemenskap med Gud. Därför sände han sin son Jesus till världen för att vi skulle kunna få en relation till Gud som vi förstår oss på. Jesus blev en av oss. Och han tog på sig alla våra synder och dog på korset för vår skuld. Det här är det tunga vi får bära med oss.
Men samtidigt får vi glädjas åt att Jesus inte förblev död. Döden kunde inte hålla kvar honom utan han uppstod. Där i graven vaknade han till liv. Tog duken från sitt ansikte, satte sig upp och tog av sig bindlarna. Han rullade ihop dem och lade dem prydligt på en hög. Han steg upp och gick ut i världen igen.
Det här är Guds under. Gud är inte bunden av fysikens lagar, utan han kan göra under som vi inte förstår oss på. Det som var dött kan han fylla med liv igen.
För kvinnorna och lärjungarna tog det ett tag att verkligen smälta och förstå vad det var som hade hänt, men för oss som redan har läst evangelierna många gånger och har hela den kristna traditionen att vila i kan utan tvekan stiga upp på påskmorgonen och utbrista Kristus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden!