När jag nyligen var på resa märkte jag ganska snabbt att de små turistshopparna närmast sevärdheten jag besökte, hade ett betydligt högre pris på sin varor än de andra som låg lite längre bort. Är man lite bekväm av sig så handlar man där ändå, fast priset är högre. Man behöver förstås inte handla alls när man besöker en sevärdhet, men ofta är det lite roligt att köpa ett vykort, någon pryl att samla på eller ge bort eller ett klädesplagg för att visa att man har varit till just den här staden och den här sevärdheten.
När man gick till templet på Jesu tid fanns det försäljare utanför templet och inne på tempelgården. De sålde inte souvenirer, utan djur man behövde för att göra sitt offer till Gud. Det var ju därför man kommit till templet, för att offra och be om Guds välsignelse. Penningväxlingen behövdes för tempelskattens skull, som skulle betalas i en viss valuta.
Det var inte förbjudet att bedriva försäljning och penningväxling på tempelområdet, utan det som gjorde det hela avskyvärt var det sätt man bedrev verksamheten. Både djurförsäljningen och penningväxlingen var rena röveriet. Det fanns djur till salu för ett lägre pris utanför templet, men försäljarna i templet var i maskopi med de kontrollanter som hade till uppgift att se till att djuren var felfria. De här kontrollanterna gynnade dem som sålde i templet.
Redan som en yttre handling var djurförsäljarnas och penningväxlarnas uppenbara rofferi olämpligt på ett för Gud helgat område, men det var också fråga om något ännu värre: Deras inställning till templet, och därmed också till Gud själv, var långt ifrån den rätta. De var inte här för att ära Gud, utan för att själva tjäna så mycket som möjligt på de människor som ville följa lagen och offra till Gud.
Till näst får vi höra att blinda och lytta kommer fram till Jesus och han botar dem. De handikappade, de funktionshindrade, de visste att de var blinda och lytta åtminstone i kroppslig mening, och de sökte bot för sina brister. Det är en stort kontrast till försäljarnas självgodhet. Försäljarna såg inte att de hade några brister som de kunde behöva bot ifrån, fast de egentligen var mera blinda och lytta än de som var det kroppsligen. Försäljarnas girighet och självgodhet var en större brist, en större synd, än att sakna någon kroppslig funktion. Hade de insett det, kunde de ha bett Jesus om förlåtelse och fått den, men de insåg inte att de behövde förändring. Och det här gjorde Jesus arg och ledsen. Han hade kommit för att offra sig själv för alla människors rättfärdighet, och så möter han dessa förhärdade, självgoda försäljare inne på tempelgården. Det måste han känts svårt för honom att veta vilket lidande han skulle gå igenom, också för de här människorna, trots att de inte brydde sig om Gud.
Barnen i templet fortsatte lovsången och ropen som de hört de vuxna ropa på vägen in till templet. Hosianna Davids son! Men för översteprästerna och de skriftlärda blev allt det här för mycket. Eftersom judarna vägrade medge, att Jesus var Messias, kunde de inte acceptera, att Jesus blev kallad för Davids son ens av en barnskara, eftersom det var en benämning på Messias. För dem var Jesus en störande person som ställde till med oreda. Jesus svar, ett citat ur Psaltaren, retade judarna ännu mera, för citatet är nämligen tillägnat – inte bara Guds sändebud, Messias, utan Gud själv. Jesus sade här indirekt att han var Gud.
När Jesus kommer inridande i Jerusalem och går till templet där han drev ut dem som sålde och köpte och svarar översteprästerna och de skriftlärda på sitt utmanande sätt är det början på det tumult som leder till att Jesus döms till döden och avrättas som en kriminell. Han gör det fullt medvetet, men de som finns runt omkring honom förstår inte vidden av det hela förrän långt senare.
På ett mänskligt sätt kan vi tänka att det här var onödigt. Kanske Jesus hade kunnat vara lite mindre provocerande och upprorisk? Men då ska vi minnas att Jesus hutade åt sin allra närmaste lärjunge Petrus att tiga, när han upprört sade att inget ont skulle få hända Jesus. Det lidande som Jesus gick in i, var och är den uppoffring som behövdes. Det är det största beviset på Guds kärlek till oss människor som vi kan få. I stället för att ifrågasätta och bli illa berörda av allt det hemska Jesus gick igenom får vi vända blicken mot uppståndelsens morgon. Jesus gick genom ondskan och mörkret för vår skull. Han vet hur svårt ett liv kan vara och han delar vårt lidande, vårt mörker med oss. Han överger oss aldrig och med honom får vi se fram emot ljuset som kommer efter mörkret. Att vi firar påsken på våren ger oss en djupare symbolik i att ljuset återvänder och naturen åter vaknar till liv efter en lång, kall och mörk vinter.
Vi får och ska leva oss in i påskens händelser, men vi får göra det med vetskapen om att ondskan, mörkret och döden inte vinner. Genom allt finns hoppet och förtröstan på det goda slutet. Ljuset och livet vinner alltid till slut.
Amen.