Jag slår mig ner i fåtöljen framför teven och bläddrar bland kanalerna. Det finns många att välja på, men de flesta verkar ha samma program – reklamer. Jag ser och hör hur fina bilar det finns att köpa, vilka fantastiskt förmånliga produkter matvarukedjorna erbjuder, vilka snabba förbindelser teleoperatörerna har och vilka fina telefoner man behöver för att utnyttja snabbheten. Till slut kommer en reklam med en ung och vacker kvinna med ett hårsvall man bara kan drömma om och hon berättar hur hon genom att använda just det här schampot får sitt hår att må så bra. Och så räcker hon flaskan mot mig och säger because you’re worth it! För att du är värd det.
Modellen sätter ord på det som de andra reklamerna har försökt tuta i mig genom sina snabba klipp, fina bildvinklar och färggranna produkter. Jag behöver alla de här produkterna för att jag är värd det. Jag behöver skämma bort mig själv med än det ena, än det andra – för att jag är värd det.
Det som reklammakarna spelar på är vår känsla av otillräcklighet och vår svajande självkänsla. Det vi ser i tevens reklamer, på modemagasinens sidor, i flödet på Facebook, Instagram och Tik Tok är att man ska bara snygg, smal och rik för att räknas till de lyckade. När vi ser oss i spegeln på morgonen med lite röda ögon, rufsigt hår och spår av saliv i mungipan är vi ungefär så långt ifrån bildvärldens glansiga framgångssaga som man kan komma.
Det vi inte ser är allt det som är verkligheten bakom kameran. Det att också modellerna vaknar med lite röda ögon, rufsigt hår och spår av saliv i mungipan. Vi får inte se hur hård och kall kampen är för att komma till strålkastarljuset och hur många som aldrig lyckas komma dit. Vi får inte se hur många som är söndriga inombords fast de strålar och ler på bilderna. Vi ser inte alla dem som hade en kort stund av succé och sen föll ut ur bilden och nu lever ett miserabelt liv.
Där sitter jag i min tevefåtölj och hör att jag ska köpa ett nytt schampo för att jag är värd det. För all del, det kan väl hända att jag skulle vara värd ett nytt schampo, men egentligen är det något annat jag och vi människor behöver. Vi behöver sällan flera grejer. Vi blir inte lyckligare fast vi köper varenda sak som reklamerna bjuder ut åt oss. För det som frasen ”för att du är värd det” vill åt är vår känsla av otillräcklighet.
Varenda en av oss, oberoende av om vi är miljonärer med alla de möjligheter det för med sig eller om vi är utblottade, hemlösa och sjuka, bär vi på känslor av otillräcklighet. Det kan vara som ett stort mörkt hål inom oss som vi försöker fylla med att köpa saker, äta kopiösa mängder, dricka alkohol eller missbruka andra rusmedel. Man kan försöka stänga av känslan med att jobba för mycket, motionera hejdlöst, resa ofta eller göra nästan vad som helst i otroliga mängder.
Mångas erfarenhet är att det inte går att täppa till det mörka hålet inom oss på något annat sätt än att sätta ord på det och be Gud om hjälp. Det enda som kan mura igen hålet för gott är kärleken. Den kravlösa, oändliga kärleken som Gud ger oss.
Men att erkänna att så är fallet och att våga ta emot en sådan kärlek är inte lätt. Det mörka hålet vill inte bli fyllt av kärlek, det hörs en röst därifrån som säger – du är inte värd det, du måste köpa, äta, dricka, springa, jobba mera! Bara så kan du förtjäna kärleken.
Då är det lätt att tro på reklamen som säger att vi är värda någonting. Det ställer inga andra krav på oss än att vi köper något. När vi köper det bevisar vi för oss själva att vi är värdefulla. Men det värdet räcker sällan ens så länge som schampot i flaskan. Snart måste vi köpa något nytt igen.
Men Gud ställer inga sådana krav. Han frågar inte efter våra meriter och ger oss inte flera poäng fast vi skulle driva oss själva till vanvettets rand i försöken att förtjäna kärleken. Han ber oss göra vår uppgift på jorden så gott vi kan, men hans belöning är inte bunden till hur väl vi utfört vårt arbete. Vår uppgift är att stöda och hjälpa varandra i livet och att sprida det glada budskapet om att det finns en oförtjänt nåd. En kärlek som inte kräver motprestationer. En nåd som erbjuder förlåtelse för den som ångrar sig och ber om den. En Gud som tagit hand om alla våra misslyckanden och tillkortakommanden.
Det här är så stort att det är svårt att ta det till sig. Det kan kräva ett helt liv innan man vågar släppa sin prestationsdrivna självbild och verkligen ta emot det Gud ger. Det är kanske meningen med livet och ett mål att sträva till.
Ära vare Fadern och Sonen
och den heliga Anden,
nu och alltid och i evigheters evighet.
Amen.