I går var det juldag. Idag är det annandag. Igår gick vi för att hylla vår frälsare, som fötts åt oss i Davids stad. Men redan idag tar det emot: Kristus, vårt och hela världens ljus, lyser i mörkret, men världen har inte förstått det. Det råder en spänning mellan Guds överväldigande gåva i Kristus, och världens bortvändhet från Gud och hans vägar. Denna spänning mötte oss redan i julevangeliet. “Det fanns inte plats för dem inne i härbärget”.
Idag hör vi om Stefanos som vittnade om Jesus och fick betala med sitt liv för det. Jesus talar till de skriftlärda och fariséerna om hur illa profeter, visa män och skriftlärda skulle komma att bli behandlade. Det känns som en dramatisk vändning att ena dagen få höra om julnattens änglar och att en Frälsare har blivit född för att nästa dag höra om hur tron på Kristus kan leda till döden.
Det som Jesus erbjuder oss är en gåva långt större än vi kan förstå. Vi, som lever i världen, har svårt att tänka oss att döden inte skulle vara slutet på allt. Jesus har genom sin död och uppståndelse vunnit över döden så att döden inte längre har någon makt över oss. När vårt liv på jorden tar slut, tar något mycket större vid. Det eviga livet och gemenskapen med Gud är det som Jesus erbjuder oss, men han säger inte att vägen dit blir lätt.
Julnattens änglar sjunger ”Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt.” Men vem är det han har utvalt? Vem är det som får fred och vem är det som blir utan? Är alla de som nu lever i skräck i Ukraina och i Israel-Palestina utanför Guds urval?
Vem som är utvald och vem som inte är det, kan vi inte veta. Men vi kan sträcka ut våra händer och be Gud om frid och fred och på så sätt göra det vi kan för att höra till de utvalda.
För genom Jesus har Gud öppnat en väg för oss till den frid som övergår allt förstånd. Friden är en gåva som alla har möjlighet att få del av, men som inte alla är intresserade av. För den som fäster sin blick på det som är gott här och nu, låter inte erbjudandet om evigt liv och evig frid så lockande.
Världen gör andra prioriteringar. Pengar, makt och framgång är lockelser för stunden, men är det som världen prioriterar och värdesätter. I jämförelse är Guds son, Jesus, en misslyckad figur som föddes och levde fattigt, han umgicks med de som vi tänker att lever längst ner på vår sociala rangskala, han blev hånad, slagen och dödad. Att han föddes för att bära och ta bort alla världens synder låter alldeles för otroligt, för att den som sätter sin tro till sig själv, ska kunna ta emot det som Jesus erbjuder. Hela berättelsen om Jesus är full av så många förnedrande och svårförståeliga aspekter att världen klassar den som en saga och ett påhitt. Det Gud gör är alldeles för ologiskt för människan för att kunna vara sant, hävdar många.
Men Guds logik är inte som mänsklig logik. Det största ska bli det minsta och den första ska bli den sista. Den som vill hävda sig själv finner ingen nåd hos Gud, men den som erkänner sig svag och beroende av Guds kärlek och nåd vinner allt.
Det är kanske just i det ologiska som urvalet sker. Den som ser till världens glans och litar till sin egen förmåga saknar inte Gud. Då faller den utanför Guds urval. Men Gud ger oss alla möjligheten att ändra oss, att återvända till Gud. Han vill att alla ska få ta del av nåden genom Jesus, men han tvingar den inte på oss. Nåden är gratis och erbjuds alla.
På så sätt är Guds nåd precis som det lilla nyfödda barnet i krubban. Det ligger där och jollrar eller kanske rent av skriker, men det gör ingenting annat för att tvinga oss att ta upp det i vår famn. Som varje nyfött barn bär det på en förtrollande magnetism som lockar oss till sig. I det oskuldsfulla, oskyddade och hjälplösa finns kärleken. Barnet behöver oss och vi behöver barnet. När vi öppnar vår famn för att ta emot barnet i krubban, tar vi emot gåvan som Jesus erbjuder oss. När kärleken till barnet växer, kan vi upptäcka att det som världen ratar och ser ner på, är det som är allra mest värt. Då kan vi stämma in med änglarna och sjunga Ära vare Gud i höjden! Eller som vi nu ska göra, resa oss och gemensamt bekänna vår kristna tro.