Vad gör vi här så här tidigt på morgonen? För den som inte delar vår glädje över att få samlas för att jubla över att Gud blev människa är det rena vansinnet att stiga upp i ottan och fara till kyrkan. Men det är något alldeles särskilt med att komma till kyrkan så här tidigt. Ute är det mörkt och kallt, men här inne lyser och värmer hundratals ljus upp kyrkan. Lite sömniga människor samlas och sjunger med lite raspiga röster älskade psalmer.
Stämningen påminner oss om herdarnas vandring in till Betlehem där de fann den lilla familjen med barnet lindat och liggande i en krubba. Herdarna som hade blivit väckta av änglarna och fått höra glädjebudskapet först av alla människor. Så märkligt att herdarna, de som stod längst ner på rangskalan, var de första att få möta Jesusbarnet. Enligt mänsklig logik borde väl Gud födas i ett palats och uppvaktas av hela världens ledare?
Men Gud kom inte till världen för att göra så som vi människor tänker att den högste ska göra. Gud kom till världen utan makt, utan krav och utan våld. Att vår allsmäktige Gud kom till oss som ett hjälplöst barn tvingar och bjuder in oss att komma nära. Tänk på hur människorna reagerar när någon kommer med ett nyfött barn i en barnvagn. De flesta dras dit som till en magnet och vill kika in i vagnen för att få en skymt av ett litet rosigt och rynkigt ansikte. Många känner en lust att lyfta upp barnet och hålla det i famnen. Det är verkligen något särskilt med ett litet barn.
Sådan är vår Gud. En magnet som drar oss till sig. Vi får uppdraget och förtroendet att ta hand om Gud. Gud har förtroende för oss och överlåter sig själv till oss. Med oändlig kärlek kommer han för att rädda oss från det onda och från oss själva.
Ett sådant förtroende är stort att få. Få av oss är lika modiga som Maria att lugnt och tveklöst säga ”Jag är Herrens tjänarinna, må det ske med mig som du har sagt.” Men kanske det är därför vi är här den här morgonen, för att få ta del av undret och för att få del av det mod som Maria och Josef visade när de tog emot uppdraget att ta hand om Gud. Den kärlek som Gud har visat världen omfamnar också oss som är här idag. I den märkliga berättelsen om Gud som blir människa finns det en uppgift och en plats för dig och mig. Vi får fortsätta vara Guds händer och röster i världen, så att alla människor nås av ängelns ord: ”Var inte rädda, jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. Idag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren.”