I Mumindalen blir mumintrollen bryskt väckta av Hemulen som säger att nu är det bråttom, julen kommer! Mumintrollen vet inte vad julen är, men den verkar vara farlig, ja kanske en riktig katastrof, för alla de ser är så stressade och skyndar med förberedelserna. Mumintrollen får höra att man behöver en gran, man ska klä granen med fina saker, man ska tända ljus, man ska ha god mat och man ska ha presenter. Mumintrollen är förvirrade, men de gör så gott de kan för att förbereda sig för julen, som de inte har en aning om vad är.
Att förbereda sig för julen utan att veta vad det handlar om kan bli just så här stressigt och förvirrande. Utan att förstå varför, skaffar man allt det som verkar höra till. Julen, detta ansiktslösa fenomen som verkar komma med fart, kan kännas skrämmande. Jag tror vi kan känna igen en liten del av mumintrollens förvirring i våra egna förberedelser inför julen. Det finns så många saker som bara ska vara med av tradition och ohejdad vana. På julbordet finns kanske mat som ingen egentligen är så förtjust i, men det ska vara med för det hör till julen. Gran, dekorationer, städning och presenter, allt ska skaffas och ordnas, oberoende av om man egentligen bryr sig om det eller inte.
Samtidigt vill jag inte förringa alla våra traditioner och allt som hör till för att julen ska bli jul. Det är just allt det här som är annorlunda än vardagen som gör en fest och högtid till det stora och fina.
Jesu födelsefest, julen, är en glad fest där vi firar att Gud har blivit människa och kommit med ljuset in i en mörk och kall värld. Alla våra traditioner är symboliska och det går att förklara vad allt betyder. Stjärnan i toppen på granen påminner oss om stjärnan som lyste över stallet i Betlehem. Glittret i granen är stjärnans stålar som sprids över hela jorden. Presenterna, julklapparna, härstammar från de vise männen som kom med guld, rökelse och myrra till Jesusbarnet. Den goda maten hör festen till, liksom Gud förser oss med det goda i livet.
När vi funderar kring våra traditioner och vad det är som gör julen till jul för oss, tänker jag att vi får ta det vi gillar och det som känns viktigt för oss. Det som vi gör, bara för att det hör till eller för att vi tror att någon annan förväntar sig det, det kan vi lämna bort om vi vill.
Julen kommer, ja den är redan här, oberoende av om vi förbereder oss så som traditionerna säger att vi ska eller inte. Jesusbarnet föddes för si sådär två tusen år sedan och det får vi fira på det sätt som passar oss själva bäst. Glädjen över att Gud har blivit människa, gett oss en gestalt att känna igen oss själva i, är det som är kärnan i julfirandet.
Det här visste Mumintrollen ingenting om, men vid deras sida fanns en liten familj av små, grå knytt som önskade dem god jul. Det här var överraskande för mumintrollen – var julen någonting gott? Eftersom mumintrollen inte förstod sig på julen skänkte Muminpappan allt som de förberett för julen till de små knytten som nu fick fira en riktigt härlig jul. För knytten blev julen en fest som aldrig förr.
Muminfamiljen är godhjärtade figurer som ger oss en förebild på samma sätt som Jesus är vår förebild och Gud. Jesus är lätt att närma sig, för han är så lika oss. Om vi stannar upp och tittar noga, kan vi känna igen Jesus i alla människor vi möter. Jesus påminner själv oss om att när vi hjälper en medmänniska på något sätt, så har vi hjälpt Jesus själv.
Vår värld är full av människor som lider, är på flykt, är ensamma, fattiga och sjuka. Det finns många som behöver vår hjälp. Det påminner Jesus oss om, när han föddes som ett hjälplöst litet barn till en liten fattig familj i ett ockuperat land. Familjen tvingades på flykt undan Herodes svartsjuka ilska för att Jesusbarnet skulle få leva.
Trots allt det svåra i berättelsen om Jesu födelse, får vi i kväll, fokusera på det goda, på det lilla nyfödda barnet som änglarna lovsjunger, herdarna beundrar och tillber och de vise männen reser långväga för att bjuda gåvor. Det är en stund av ren och skär godhet och ljus. Det fantastiska att Gud blev människa i ett litet barn, är en stråle av ljus som fortfarande lyser i världens mörker. Barnet Jesus är hoppet och kärleken personifierad. Han kommer till oss när vi minst anar det, men behöver det som allra mest.