Den här morgonen hälsar kristna över hela världen med orden Kristus är uppstånden – ja han är sannerligen uppstånden! Vi visar vår glädje och kramar kanske om varandra. Kristus är uppstånden! Hurra!
Men den första påskmorgonen var det ingen av Jesu vänner och efterföljare som var glad. De hade sett sin Mästare dö och de hade väntat hela sabbaten på att få gå ut till graven och ta hand om kroppen ordentligt, för det hade de inte hunnit den kväll han dog. De var fyllda av sorg och de var kanske rädda för vad som skulle hända med dem.
När Maria från Magdala kommer till den tomma graven blir hon förskräckt och drar den logiska slutsatsen att någon har flyttat bort Jesu kropp. Hon springer till lärjungarna och Simon Petrus och den andre lärjungen springer till graven för att själv se att den är tom. Kanske tänker de att de ska hitta någon ledtråd till vart Jesu kropp har blivit förd.
Men när de kommer dit märker de att kroppen är borta, precis som Maria säger, men bindlarna ligger kvar. Hade någon fört bort kroppen hade de tagit den så som den var, med bindlar och allt, men nu ligger duken och de andra tygstyckena kvar.
Det är en viktig detalj att lägga märke till. Kroppen var inte bortförd, något annat hade hänt.
Den andre lärjungen, det är han som skrivit texten vi läste, såg och trodde. Men förstod han egentligen vad som hade hänt? Kanske, kanske inte. Man kan tro utan att förstå.
Maria från Magdala, hon hade varken förstått eller trott, för om vi läser vidare i texten så får vi veta att hon står kvar och gråter. Hon är fortfarande övertygad om att någon har flyttat bort kroppen. När hon ser in i graven ser hon två änglar och när hon vänder sig om ser hon en man hon tror att är trädgårdsvakten ända tills han nämner henne vid namn. Då förstår hon att det är Jesus och hon blir alldeles till sig. Hon hade sett honom dö och hon hade trott att någon fört bort kroppen, men nu står han där och talar till henne. Han lever, han har uppstått.
Påsken är kyrkans största högtid och den har snabba och tvära kast mellan död och liv, sorg och glädje. Den är också den högtid som sammanfattar det viktigaste i vår kristna tro. Synd och förlåtelse, död och uppståndelse.
Det ena finns inte utan det andra.
Vi människor, genom alla tider, har inte klarat av att leva efter Guds bud och vilja. Redan de första människorna i paradiset, Adam och Eva, kunde inte hålla sig från att göra det som Gud sagt att de inte skulle göra. Och så har det fortsatt och fortsätter ännu idag.
Vi människor har en fri vilja, som vi ofta använder för att uppfylla våra egna önskningar och behov utan att tänka på eller bry oss om konsekvenserna. Det här leder till ett avstånd mellan oss och Gud.
Men Gud vill inte ha något avstånd mellan sig och oss. Han vill inte att vi ska förlora vår gemenskap med Gud. Därför sände han sin son Jesus till världen för att vi skulle kunna få en relation till Gud som vi förstår oss på. Jesus blev en av oss. Och han tog på sig alla våra synder och dog på korset för vår skuld. Det här är det tunga vi får bära med oss.
Men samtidigt får vi glädjas åt att Jesus inte förblev död. Döden kunde inte hålla kvar honom utan han uppstod. Där i graven vaknade han till liv. Tog duken från sitt ansikte, satte sig upp och tog av sig bindlarna. Han rullade ihop dem och lade dem prydligt på en hög. Han steg upp och gick ut i världen igen.
Det här är Guds under. Gud är inte bunden av fysikens lagar, utan han kan göra under som vi inte förstår oss på. Det som var dött kan han fylla med liv igen.
För kvinnorna och lärjungarna tog det ett tag att verkligen smälta och förstå vad det var som hade hänt, men för oss som redan har läst evangelierna många gånger och har hela den kristna traditionen att vila i kan utan tvekan stiga upp på påskmorgonen och utbrista Kristus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden!