Mörkret lade sig över jorden. Jesus är död. Jorden bävade och förhänget rämnade i templet. Guds son är död.
Alla som hade följt Jesus var rädda, uppgivna, ledsna, förkrossade. Den här stunden stannade världen för dem.
Samma känslor kan vi gå igenom när vi drabbas av mörkrets ondska och dödens närvaro. En älskad person är borta och det känns som att själva livet stannat upp. Det värker i kroppen. Det känns som om hjärtat skulle slitas ur bröstet. Ingenting kommer någonsin att bli som förut.
Så befriande att vi idag får stanna upp inför döden. Den här dagen är altaret klätt i svart och ljuset släkt. En enda dag under hela året får vi utan förbehåll sörja och gråta. Alla sorger och besvikelser vi bär på får ta plats. Vi behöver inte gömma undan det jobbiga och låtsas som att allt är bra.
Guds son är död. Livet har stannat upp. Mörkret har sänkt sig över altaret.
Det är befriande att veta att vår Gud har delat vårt lidande, vår död. Det finns inget mörker, där Jesus inte har varit. Det finns ingen smärta, som Jesus inte har känt. Det finns ingen död, som Jesus inte dött.
Idag får vi ge sorgen utrymme. Känna ilska, förtvivlan och gråta. Falla ihop och ge upp. Det är inte farliga eller förbjudna känslor. Idag får de ta plats.
Att Jesus dog, ger oss hopp. För döden kunde inte behålla honom. Det kommer en dag när sorgen byts i glädje, när mörkret måste vika undan för ljuset.
Den dagen är inte idag, men den kommer.