Vilken folkfest, vilken glädje! Här stod människorna vid vägen och firade. De pyntade vägen med sina mantlar och med löv. De vinkade och jublade. ”Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Välsignat vår fader Davids rike som nu kommer! Hosianna i höjden!”
Människorna betedde sig som om det var den största av kungar som kom till staden – och det var det ju också. Men den här kungen betedde sig inte riktigt som alla andra. Han hade ingen stor här med sig och han hade ingen ståtlig häst att rida på. I stället bad han sina lojala vänner och lärjungar att låna en åsna som ingen ännu ridit på. Hur skulle det gå? Tänk om åsnan skulle börja bocka och konstra för att den inte förstod vad som hände? Men eftersom det var Jesus, Guds son, som bad om åsnan gick det bra. Åsnan kände säkert sig trygg med Jesus.
Och där kom Jesus inridande i Jerusalem utan att göra något större väsen av sig. Men varför red han på en åsna? Hade han inte lika gärna kunnat gå som han vanligtvis gjorde? Det hade han säkert kunnat, men mycket av det Jesus gjorde var sådant som profeterna förutspått långt tidigare. Vi hörde orden från Sakarjas bok i den första texten. ” I ringhet kommer han, ridande på en åsna, på en ung åsnehingst.” Jesus och många andra med honom kände till de gamla profeternas ord och när han kom ridande på den unga åsnan kände de igen det som hände i den gamla berättelsen. Genom att Jesus gjorde så som Sakarja hade sagt uppfylldes profetian och människorna som stod och jublade längs vägen kunde erinra sig de andra orden i berättelsen.
Jag skall förinta alla stridsvagnar i Efraim, alla hästar i Jerusalem. Krigets vapen skall förintas. Han skall förkunna fred för folken, och hans välde skall nå från hav till hav, från floden till världens ände.
Människorna jublade för att de förväntade sig att Jesus skulle slänga ut romarna ur det heliga landet. Han skulle göra så att det skulle bli fred. Han hade ingen krigsmakt att sätta emot romarnas härar, men han hade ju gjort så många under, säkert kunde han fördriva dem med bara sina ord.
Men den här kungen var inte som andra kungar. Hans uppdrag var inte att driva ut romarna. Han förkunnade fred för folken och hans välde kommer att nå över hela världen, men inte på det sätt som de jublande människorna tänker sig. Ännu idag försöker vi människor sätta in Jesus och Gud i våra föreställningar och förväntar oss att de ska göra så som vi vill och tänker oss.
Precis som människorna i Jerusalem den där dagen kan vi bli besvikna när Jesus inte gör så som vi förväntar oss utifrån vår mänskliga förståelse. Vi har väntat på hans återkomst i snart 2000 år och vi firar åter en gång början på ett nytt kyrkoår med att jubla och sjunga hosianna – hjälp oss. Men det finns ett stråk av besvikelse i vårt firande. Han har inte kommit tillbaka ännu, hur ska vi kunna lita på att han verkligen kommer en dag?
I våra böner ber vi Gud gripa in i världens alla konflikter och katastrofer, men ofta känns det som att Gud har glömt bort oss människor. Vi ropar ut vår bitterhet och övergivenhet och frågar Gud varför han tillåter ondskan att regera. Om vi lyssnar noga då, kan vi kanske höra Gud försynt ställa oss en motfråga – varför tillåter ni människor själva ondskan? Varför vänder ni så ofta bort er blick när någon gör illa? Varför har ni så lätt att komma med bortförklaringar när ni gör det ni vet att ni inte borde göra?
Vår konung kommer i ödmjukhet på ett sätt vi inte förväntar oss. Han är och har varit hos oss alla dagar, men vi har inte sökt honom på rätt ställe. Han är inte där vi förväntar oss att han ska vara. Han kommer inte ridande på en skinande vit häst i en praktfull procession. Han står inte mitt på scenen i ljuskäglan och tar emot massornas jubel.
Nej, han är hos dem som lider. Hos dem som ingen annan bryr sig om. Han vandrar med hjälparbetarna i flyktingläger, han tar den tröttas hand. Han finns i oss alla om vi bara låter honom vara där. Vi behöver inte stå vid vägkanten beredda med mantlar och löv för att hurra när han kommer. I stället behöver vi stanna upp och spana inåt. Vad är det för röst som viskar i oss? Vad kan vi göra för alla dem som inte har det lika bra ställt som vi?
Medan vi väntar på att Jesus ska komma tillbaka får vi fylla våra dagar med att jobba för det goda. Hjälpa Jesus att låta Guds rike fylla världen med godhet och nåd. Och samtidigt får vi åter stämma in i folkets förväntansfyllda jubel: ”Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Välsignat vår fader Davids rike som nu kommer! Hosianna i höjden!” Amen.