Får eller getter, höger eller vänster? Om du idag skulle tvingas bedöma dig själv och gå till höger eller vänster, vad skulle du välja?
I den situationen skulle vi alla rannsaka oss själva. Bedöma hur vi levt våra liv. Med Jesus ord som måttstock skulle vi minnas alla de där gångerna som vi hjälpte någon, men vi skulle också minnas alla de där gångerna som vi inte sträckte ut en hand. Då när vi var för trötta, för arga, för besvikna eller tyckte att vi inte hade tid. Hur många gånger har vi inte vänt bort vår blick från den som har behövt hjälp?
Det är så lätt att fastna i minnena av våra misslyckanden. Det är så lätt att glömma alla gånger vi verkligen försökt göra vårt allra bästa. Därför är den här dagens text så jobbig att lyssna till. För vi missar så väldigt lätt vad den egentligen vill säga till oss.
Får eller getter – är det egentligen någon skillnad på dem? På vilket sätt skulle får vara bättre än getter? Visst kan vi hitta skillnader om vi söker dem, men inte på något avgörande sätt vill jag påstå. Lika lite som det är väsentliga skillnader mellan oss människor. I grund och botten är vi alla likadana oberoende av kön, nationalitet, hudfärg, ålder, yrke eller intressen. Ändå säger Jesus att han ska komma att skilja människor från människor på domens dag. En del får gå till höger och andra till vänster.
I texten förklarar han ändå grunden för bedömningen. De som har sett Jesus i alla dem som behöver hjälp och omsorg och gjort vad de har kunnat för dem, de får gå till höger medan alla de andra som inte sträckt ut sin hand till en nödställd får gå till vänster.
Jag tror att när vi funderar på det här i vår självbedömning så är risken stor att vi med sänkt huvud skulle gå till vänster, för ingen av oss kan hjälpa alla dem som ber om vår hjälp. Och därför känns dagens evangelium inte som ett sant evangelium, ett glatt budskap, utan som en hotbild inför domens dag. Vi har brustit i vår kärlek till vår nästa. Vi har inte hjälpt alla de nödställda som vi mött under våra liv.
Och det är därför som jag vill påstå att vi missar vad Jesus egentligen vill säga.
I vår lutherska tradition poängterar vi ofta ”av tro allena” – nåden som Gud visar oss får vi inte genom våra gärningar utan bara genom vår tro på Jesus Kristus. Och det stämmer säkert. Men när vi tror på Jesus och vill följa honom så får det som följd att vi vill ge vidare den kärlek och nåd som vi har fått.
Jesus säger inte i ord att de som går till höger gör det för att de är älskade och förlåtna. Han säger ”Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.”
De har visat kärlek mot andra, så som Jesus visar kärlek mot oss. De har gått i Jesu fotspår och valt den väg som inte är lätt, men som är Guds kärleksväg. De blir inte utvalda att gå till höger, enbart för att de är så underbara människor att de alltid gör allting rätt, utan för att de vill följa Jesus och ge vidare hans kärlek till dem som livet och medmänniskorna inte behandlat väl. De blir utvalda för att de tror på Jesus Kristus.