Veckorna före jul, adventstiden, har samma liturgiska färg som fastan före påsken. Det ska påminna oss om att den här tiden är en fastetid, en förberedelsetid. En tid då vi får försöka ta det lugnare. En tid då vi får minska på våra måsten. Ändå känns det som om det har blivit tvärt om. Det är så mycket man ska hinna med före julen. Så mycket man ska hinna göra klart och så mycket som vi både vill och måste. Vi kryddar vår adventstid med att stressa och fira – det är mera sällan som det finns tid att varva ner och låta lugnet infinna sig.
Men här i kyrkan får du släppa alla måsten, alla krav. Sätt dig bekvämt, luta dig tillbaka eller lägg dig ner på bänken om du känner för det. Om du somnar lovar jag att vi väcker dig innan vi går hem.
Förra söndagen firade vi första advent med glädje och fest. Temat var Din konung kommer i ödmjukhet och vi hörde om hur Jesus red in i Jerusalem på en åsna. Vi sjöng Hosianna och gladde oss åt att få fira vår konung och frälsare. Jesus hyllades som en konung, men han betedde sig inte som en stor konung, utan han kom i ödmjukhet.
I dag, på andra söndagen i advent, är temat Din konung kommer i härlighet. Man kunde tänka att då borde vi väl jubla och festa, men i dag har jublet tystnat och ersatts av eftertänksamhet. Vi får höra om hur vi inte kan veta när vår konung Jesus kommer till oss. Jesus säger att vi ska vaka och hålla oss beredda. Men vad är det egentligen Jesus berättar i sin liknelse?
Bibelns berättelser är eviga, men vi behöver fundera på vad de har att säga oss i dag, i vårt liv och i vår situation.
Jag vill börja från slutet i texten. De sista orden i texten, där Jesus talar om hur husfadern skulle hindra tjuven om han visste när tjuven tänker bryta sig in. Det har gett texten en tolkning av att det är Jesus som kommer som en tjuv om natten. Den tolkningen gör texten lite skrämmande. Ska vi behöva vaka och vara rädda för när Jesus kommer? Vi ställer kanske frågan om vi borde förbereda oss med vapen och fällor för att förhindra att han kommer in?
Men nej, vi väntar ju på vår konung. Vi vill ju att han ska komma till oss. Orden finns där för att påminna om att Jesus kommer lika överraskande som en tjuv om natten, men han kommer med goda avsikter och han vill oss väl.
Vi får fästa vår uppmärksamhet vid mitten av texten, där Jesus säger att herren själv ska fästa upp sina kläder och passa upp sina tjänare. För här är åter en gång en berättelse om hur Jesus som konung vänder upp och ner på det som vi känner till. När vår konung kommer, kommer han inte för att bli betjänad, utan för att ta hand om oss. Även om Jesus uppmanar oss att vara som de goda tjänarna som vakar och är beredda när deras Herre kommer hem, så är det ändå för vår skull han kommer.
Det är av kärlek och omsorg som Jesus ber oss vaka och hålla oss beredda. Det är för att vi genom vår väntan visar världen att Herren är på väg. När vi minst anar det kommer han, och han vill att så många som möjligt ska vara där när han kommer. Därför samlas vi ännu idag här i kyrkan för att lyssna till de urgamla orden som är samlade i vår heliga skrift. Det är därför vi påminner varandra om att vi ännu väntar på att vår Herre ska komma. Vi hjälper varandra att vaka och hålla oss beredda. I sång och bön påminner vi vår Herre om att vi finns här och att vi väntar.
En dag kommer vår konung i härlighet, och då kommer hans härlighet att omfamna oss som en stor varm kram.
I väntan på den dagen reser vi oss för att bekänna vår kristna tro.