Fariseerna var en grupp judar som ville leva enligt lagen. De tog minsta lilla bestämmelse på högsta allvar och satte också själv upp regler som skulle hjälpa människorna att följa lagen, så att de inte skulle bryta mot Guds vilja. Avsikten var god, men när man börjar specificera regler tillräckligt mycket så blir det till slut absurt. Kring ett förhållandevis enkelt bud som att man ska helga vilodagen, dvs inte jobba på vilodagen, satte fariseerna upp tillägg som att man inte fick gå mera än en kort sträcka och man fick inte göra upp eld, för det ansågs vara arbete. Men tänk så det här krånglade till livet och förorsakade mera stress än vila.
Så när Jesus gjort saddukeerna, som också de kunde lagen utan och innan svarslösa, ville fariseerna sätta Jesus på plats med att tentera honom på lagens alla underfundigheter. En laglärd inleder och frågar vilket som är det största budet.
Älska Gud, älska din nästa, älska dig själv. Det låter så väldigt enkelt, men när man petar på orden blir de bottenlösa och djupa på ett utmanande sätt. Hur ska vi kunna älska Gud med hela vårt hjärta, hela vår själ och hela vårt förstånd, när vi inte ens klarar av att älska vår nästa eller oss själva?
Jag kan bara tänka mig hur fariseerna inser att det inte lönar sig att ställa några tilläggsfrågor efter ett sånt här svar. För det som Jesus gör är att han ger oss själva ansvaret att leva upp till lagen genom kärleken. Om vi speglar allt vi gör i kärleken så kommer allt vi gör att vara kärleksfullt och rätt. Då behöver vi inte de 613 lagar och regler som fariseerna kunde utantill och levde efter.
Det är ju på ett sätt så mycket enklare att stå där med regelboken och göra enligt reglerna än vad det är att själv spegla varje beslut i kärleken. Finns det regler för allting behöver man inte tänka själv utan bara göra så som reglerna säger.
Älska Gud, älska din nästa, älska dig själv.
Om vi börjar från oss själva – vårt jag är tillräckligt nära för att vi ska kunna greppa det helt och hållet. Så om jag skulle be dig svara riktigt ärligt på frågan: älskar du dig själv – vad skulle du svara? Skulle du uppriktigt kunna säga ja? Hur många av oss är det inte som tycker att vi inte räcker till, inte är bra nog, inte gör tillräckligt, inte har nån betydelse? Vi lever med oss själva och vänjer oss med de personer vi är, men är vi verkligen så kärleksfulla mot oss själva som vi borde vara?
Vår nästa då, älskar vi vår nästa? Älskar vi alla som är vår nästa? Den frågan behöver man inte gräva så djupt i för att kunna konstatera att alla inte älskar sin nästa. Det är bara att se sig omkring i världen som är så full av ondska och elakheter för att konstatera att vi inte klarar av att älska vår nästa.
Och om vi inte klarar av att älska oss själva och vår nästa, då har jag svårt att tro att vi verkligen kan älska Gud med hela vårt hjärta, hela vår själ och hela vårt förstånd. Och ändå är det just det som Jesus säger att vi ska göra och att det är på dessa två kärleksbud som hela lagen och profeterna vilar.
Men till skillnad från saddukeerna och fariseerna har vi ett trumfkort på vår hand. Judarna erkänner inte att räddningen har kommit utan försöker allt jämt leva upp till lagen för att bli räddade av Gud.
Vårt trumfkort heter Jesus. Han är vår räddning från oss själva och våra misslyckade försök att Älska Gud, älska vår nästa, och älska oss själva. Han kom inte för att förändra lagen, utan för att uppfylla den. Han är kärleken som älskar oss och Gud med hela hjärtat, hela själen och hela förståndet. Genom vår tro på Jesus och genom dopet där vi får del av Jesu liv, död och uppståndelse blir vi räddade från våra misslyckanden och allt som skiljer oss från Gud. Genom Jesus blir vi hela och får gemenskap med Gud, fast vi inte klarar av att uppfylla lagens krav.
Det är det här som kallas nåd. Nåden är att inte fylla måttet, men ändå få allt och lite till. Att inte kunna betala för det vi begär, men ändå få våra framsträckta händer fyllda med råge. Och när vi bekänner vår tro på Jesus så fylls vi av kärlek. Kärlek till oss själva, till vår nästa och till Gud. Så att vi kan älska med hela vårt hjärta, hela vår själ och hela vårt förstånd. Och på så sätt uppfyller vi hela lagen.
Låt oss därför så upp och bekänna vår kristna tro.