När Gud talade till Abram och lovade honom att hans ättlingar skulle bli talrika som himlens stjärnor, tror Abram på Gud. Men det går år ut och år in. Abram och hans fru Saraj får inga barn. Jag kan tänka mig att både Abram och Saraj står utanför sitt tält många kvällar och tittar upp mot stjärnorna och undrar hur och när Gud ska uppfylla löftet.
De är båda rätt gamla redan och Saraj är en handlingens kvinna. Hon tänker att Abram kan bli far, men inte med henne. Så hon uppmanar honom att få barn med Hagar, Sarajs unga slavinna. Hagar föder Abram en son och han får namnet Ismael. Men det är inte genom den pojken Gud lovat Abrams många ättlingar.
13 år senare upprepar Gud sitt löfte och ändrar Abrams namn till Abraham och Saraj till Sarah. Gud lägger till ett H i deras namn. Vad är det då som är speciellt med den femte hebreiska bokstaven H – “He”.
Symbolen kan betyda staket, inhägnad och ande. Anledningen till att det betecknar ande kommer ifrån hur bokstaven uttalas. Det är ett ljud där man inte använder tungan för att forma bokstaven. Om man ska putsa ett par glasögon och blåser ut luft, då får man fram uttalet för bokstaven “He”. Så Gud lägger alltså till bokstaven h i Abram och Sarajs namn.
När Gud ändrar Abram till Abraham, och Sara till Sarah så är det en illustration på att han ger sin ande till dem. På samma sätt som Gud blåste in sin livsande i den första människan, blåser nu Gud in sin ande i Abraham och Sarah!
Det som förut var omöjligt är nu möjligt – med Guds hjälp ska de få se löftet Gud gett dem gå i uppfyllelse! ¹ Sarah föder en son långt efter att det som vi uppfattar som biologiskt möjligt. Men för Gud är allting möjligt.
Berättelsen om Abraham och Sarah är lång och fascinerande. De utsätts för prövningar vi knappt ens kan föreställa oss, och ändå är de trofasta mot Gud och Gud är trofast mot dem.
Det som tilltalar mig i berättelsen just nu är att både Abraham och Sarah är handlingskraftiga människor som inte lägger sig platt för Gud. De ifrågasätter och de gör saker efter eget huvud, men de lyder och tror på Gud. Alltihopa på samma gång.
Att vänta så länge på ett barn som Sarah och Abraham gör, är kanske i Guds tideräkning bara ett ögonblick, men i ett mänskligt liv så länge att man hinner hoppas och tappa hoppet många gånger om. Man hinner till och med tänka att Gud bluffar och sen glömma det hela.
För att ha att göra med Gud är en övning i tålamod. Att hålla fast vid tron fast allting man ser, hör och förstår talar för att det Gud utlovat inte kommer att ske.
Det är alltså helt naturligt att vi människor tror och tappar vår tro. Tvivlar på Gud och blir förtvivlade. Om Sarah hade kommit till mig och berättat om Guds löfte och om hennes höga ålder, vet jag inte vad jag hade svarat. För det som lovades och sedan hände gick fullständigt över mänskligt förstånd.
Det är när vi kommer i situationer när vårt tålamod och vår tro prövas och vacklar som vi behöver de här berättelserna som finns i Bibeln om andra som också prövats och vacklat. Det vi inte kan omfatta med vårt förstånd, behöver vi hjälp med att våga tro.
När vi ser ut i världen och hör om kris på kris som prövar människor, djur och hela jorden så är det Gud vi behöver tro och hoppas på. Ingenting är omöjligt för Gud. Det som känns som en avgrund för mig är kanske i det långa loppet en språngbräda till något mycket bättre. Men i stunden av mörker, när det känns som att marken rämnar under fötterna kan det vara svårt att lita på att Gud finns där och tar hand om oss.
Det är då vi behöver be Gud om hjälp i vår otro, vårt tvivel. Vi kan ta till orden i psalmen, Jag skulle vilja våga tro. Vi är inte ensamma med våra tvivel, utan många före oss har vandrat samma väg och många efter oss kommer att se på oss som förebilder i sitt trosliv. Gud lämnar oss inte ensamma fast vi tvivlar, utan han kommer till oss på nytt och på nytt. Vi kan få kämpa med vår tro, men med Guds hjälp kan vi hålla fast vid den.
Så låt oss resa oss för att tillsammans bekänna vår kyrkas tro.
¹ Källa: karnbibeln.se/bokstaven-h-i-abrahams-och-saras-namn/