Vad var det riktigt för gäster som mannen i liknelsen bjöd till sin fest? Varför hade de så bråttom att inspektera en åker eller fem par oxar. Varför kunde den nygifta inte ta med sig sin brud och gå på festen? Vilka oförskämda typer!
Det är kanske lätt att döma liknelsens gäster som inte brydde sig om att ta sig tid att gå till mannens fest. Men låt oss ta en liten närmare titt på vad ursäkterna kan tänkas betyda i vår tid.
Den första gästen skulle inspektera sin nyköpta åker. Han var för upptagen av fastighetsköp för att gå på fest. Idag skulle han kanske ha meddelat att han köpt en ny fabrik eller en investeringslägenhet.
Den andra gästen hade köpt oxar och ville se vad de gick för. Idag skulle det kanske vara hans nya snabba bilar eller en kraftfull båt som han vill prova innan han hinner komma till festen.
Den tredje gästen var nygift. Det handlade om en relation med en kär person. Det är ju en tidlös orsak, så kanske man också idag skulle skylla på frun, mannen eller familjen. Det är en orsak vi kanske har större förståelse för, men ändå är det något som hindrar gästen från att gå på festen.
Så blir värden arg och bjuder in alla som definitivt inte väntat sig att bli inbjudna. De fattiga, de sjuka, de funktionsvarierade, som vi kallar blinda och lytta idag. Och de kommer. De kommer allihopa. För när har de senast varit bjudna på fest? Och han bjuder in alla som råkar komma emot på vägarna och stigarna. Alla är välkomna, förutom de som tackat nej till att börja med.
Men vad är det för en fest Jesus talar om i sin liknelse? Jag ska läsa vers 15, versen strax innan evangelietexten vi hörde. Den lyder: En av gästerna, som hörde detta, sade till honom: »Salig den som får vara med om måltiden i Guds rike.«
Genast förstår vi att det inte är vilken fest som helst som Jesus syftar på. Värden som bjuder till fest är Gud själv och gästerna, ja de är vi människor. En del av oss är så upptagna med livets goda att vi inte hinner, orkar eller vill fundera på att vi är inbjudna till den finaste festen. I stället sysselsätter vi oss med sådant som vi kan köpa, roa oss med eller annat som fyller vår tid och tar vår uppmärksamhet från Guds kallelse. Vi, liksom de först inbjudna gästerna i liknelsen, tänker att vi inte hinner just nu. Det kommer säkert flera fester att gå på.
När Gud kallar oss vill han verkligen att vi ska komma till honom. Inbjudan är verklig och han vill bjuda oss på fest. Det som skiljer oss från Gud brukar vi i kyrkan kalla synd. Synd är allt det som hindrar oss från att gå på fest med Gud. Och synd är så många gånger trevliga saker som vi gillar och uppskattar, men som trots det stjäl vår tid och vår uppmärksamhet från Gud. Och därför ogillar vi så ofta att prata om synden. Vi vill inte bli påminda om att vi misslyckats och tackat nej till Guds festinbjudan.
Värdens sista ord i Jesu liknelse är hårda. ”Jag säger er att ingen av alla dem som först blev bjudna skall få vara med på min fest.” Om vi identifierar oss med gästerna som tackat nej till inbjudan blir ju frågan onekligen – är loppet kört för mig? Har jag missat min chans, är jag utestängd från Guds fest?
Jag vågar påstå att svaret är nej, loppet är inte kört. Vi har fortfarande en chans att komma in till festen. För när Jesus berättade den här liknelsen hade han inte ännu dött för våra synder och försonat människor och Gud. Genom Jesus, hans död på korset och uppståndelsen, finns förlåtelsen för alla människor som vill bekänna sina synder och be om förlåtelse för dem. Det finns en möjlighet att komma in till festen. Gud kan och vill tvätta bort allt det som skiljer oss från honom. Han förlåter och glömmer våra synder för Jesu skull. Vi är åter fria att lyssna till kallelsen till Guds rike, inbjudan till den finaste festen och svara ja. Ja, jag vill komma till dig, Gud!
Vi kanske misslyckas igen, och igen, och igen, men ändå är inte loppet kört. Vi får be om förlåtelse om och om igen, och varje gång blir vi förlåtna och inbjudna igen. Gud älskar oss. Han vill ha oss nära sig och han vill bjuda in oss till himmelrikets fest. Han kallar oss om och om igen. Han är inte lika sur som värden i liknelsen, utan han är en kärleksfull Far som tar emot oss varje gång vi snubblat och misslyckats. Vi får ta den vetskapen med oss ut i vardagen och leva våra liv så bra vi någonsin kan, och om vi misslyckas så finns Gud ändå alltid här för oss, med förlåtelsens ord och en kärleksfull kram. Det blir fest också för oss!