Det vi nyss hörde om vad Jesus sade var hämtat ur det så kallade avskedstalet som Jesus höll strax innan han blev fängslad, misshandlad och korsfäst. Det som skulle ha varit en glad påskmåltid hade förvandlats till en allvarlig stund då Jesus förmanade och förutsade vad som skulle komma att hända efter hans död. Lärjungarna var helt säkert förvirrade av Jesu ord och av att han var så allvarlig en kväll när de hade tänkt fira och vara glada.
Jesu ord är tröstens ord. Han lämnar lärjungarna, men han ska sända dem hjälp. Hjälparen, sanningens ande ska komma och leda dem i världen. Lärjungarna kan inte förstå vad Jesus talar om i den stunden när han säger det, men när den heliga Anden kommer till dem på den dag vi nu kallar pingsten förstår de allting. Plötsligt blir Jesu ord alldeles klara för dem. Lärjungarna uppfylls av helig Ande och går ut för att göra alla folk till Jesu lärjungar, precis som Jesus hade uppmanat dem. Den kristna tron sprids och når också oss, ännu idag. Också vi vill vara Jesu lärjungar. Också vi vill vara himmelrikets medborgare i världen, som dagens tema säger.
Men att vara kristen och himmelrikets medborgare i världen idag är inte alltid så enkelt. Den kristna gemenskapen i samhället har tunnats ut så att den som kallar sig kristen kan verka lite udda jämfört med alla andra. I media kan vi läsa rubriker som frågar varför det har blivit pinsamt att vara kristen? Till och med i kyrkan kan det vara pinsamt att vara för kristen, sägs det, och då har vi nog ett problem.
I Uppenbarelsebokens brev till Laodikeia kan vi läsa ”Jag känner dina gärningar. Du är varken kall eller varm. Jag skulle önska att du vore kall eller varm. Men eftersom du är ljum och varken varm eller kall, skall jag spy ut dig ur min mun.” (Upp 3:15-16)
Om vi inte vågar stå upp för Jesus kommer inte heller han att stå upp för oss. Om vi skäms för att kalla oss kristna och predika evangelium har vi förlorat något av den kraft som tron kan ge oss. Men, det här problemet verkar inte vara något nytt eftersom Paulus skriver i sitt brev till Romarna ”Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft som räddar var och en som tror, juden främst men också greken. I evangeliet uppenbaras nämligen en rättfärdighet från Gud, genom tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige skall leva genom tron.” (Rom 1:16-17)
Ändå behöver vi i Västeuropa inte vara rädda för vårt liv idag när vi bekänner vår kristna tro. På många andra håll i världen är situationen inte lika trygg, utan där är det förknippat med allvarliga straff och rent av döden för den som bekänner sig vara kristen.
Att vara himmelrikets medborgare i världen kan kännas utmanande, men vi är ju inte lämnade ensamma. Jesu ord om Hjälparen gäller också oss. Den heliga Anden, sanningens ande, Hjälparen är också vår hjälp och vägledare i världen. Att vara himmelrikets medborgare i välden får vara en källa till glädje och frimodighet.
Den här söndagens latinska namn är Cantate som betyder Sjung! Och det kommer från psaltarpsalmens första ord, ”Sjung till Herrens ära, sjung en ny sång, ty han har gjort underbara ting. Han vann seger med sin starka hand, med sin heliga arm.” (Ps. 98:1)
När Jesus talade till lärjungarna om Hjälparen visste de inte ännu att Jesus skulle komma att övervinna döden. Han skulle uppstå från de döda och visa att det finns ett evigt liv. Vi har hört det och vet att det är sant att Gud har gjort underbara ting och vunnit segern över döden. Vi kan ta till oss orden om Hjälparen och sanningens ande på ett helt annat sätt än lärjungarna.
Vi får verkligen glädja oss och sjunga en ny sång; sången om Jesus som berättar om den fantastiska glädjen som påskens uppståndelseunder ger oss. Vi lever livet här i världen och vi har ett hopp om ett liv efter döden. Vi ska inte bara leva för det som kommer sen, utan vi ska ta vara på det liv som vi har här och nu. Vi vet inte hur långt det blir, men vi vet att våra liv, vår kristna gemenskap vittnar om Guds kärlek och Kristi försoningsoffer. Vi ska inte tycka att det är pinsamt att vara kristna, utan vi ska vara stolta över att vara Jesu lärjungar. Vi har den heliga Andens stöd och ledning i våra liv, men inte bara den, vi har varandras stöd. Vår församling får vara en gemenskap där det inte är pinsamt att vara kristen, utan en glädje att höra till och få vandra i Jesus och lärjungarnas fotspår.