Jesus uppmanar oss att be. Paulus uppmanar oss att be. Alla kristna vet att bönen är ett samtal med Gud och något som vi alla får ägna oss åt. Men samtidigt är det så knepigt med bön.
I den här texten säger Jesus att ”Vad ni ber Fadern om i mitt namn, det ska han ge er.” I Apostlagärningarna kan vi läsa att Petrus säger till en lam man, ”I nasarén Jesu Kristi namn: stig upp och gå!” (Apg 3:6) och undret skedde och mannen steg upp och gick.
Varför sker då inte undret att det blir fred i världen om vi ber I nasarén Jesu Kristi namn: låt det bli fred i världen! Inte heller vinner vi på lotto, får en ny bil, blir friska eller besparas från olyckor alla gånger fast vi ber till Gud i Jesu namn.
Jag har inget svar på varför vi inte alltid får det vi ber om, men det vet jag att Gud inte är en magisk önskebrunn som uppfyller alla våra önskningar. Att mycket av det vi ber om är själviskt och onödigt, det kan vi kanske gå med på, och då är det i sin ordning att Gud inte ger oss det. För Gud är en god far som ser vad vi behöver och vad vi inte behöver.
Men alla de goda, osjälviska förbönerna vi ber, när vi ber om hälsa och välgång och fred för andra. Varför uppfylls inte de bönerna?
Det här är en fråga som sysselsatt många genom århundradena och svaret har inte ännu blivit helt klart. Ändå får vi lita på att Jesus menar det han säger när han säger ”Vad ni ber Fadern om i mitt namn, det ska han ge er.”
Jag tror att en av nycklarna finns i dagens tema, Hjärtats samtal med Gud. Bön är ett sätt att umgås och prata med Gud. Vi får bära fram allt i vårt liv inför Gud och be över det. Gud lyssnar och vandrar med oss, precis som Jesus säger att han inte kommer att vara ensam, eftersom Fadern är med honom. På samma sätt är Fadern med oss även om ingen annan människa är med oss.
Här om dagen fick jag i en andakt höra andaktstalaren säga att tystnaden är Guds språk. Gud behöver inga ord för att förstå oss. Vi kanske behöver använda ord för att förstå oss själva, men i bönen räcker det med en suck, en tanke. Paulus skriver i sitt brev till Romarna ”Vi vet ju inte hur vår bön egentligen bör vara, men Anden vädjar för oss med rop utan ord” (Rom. 8
:26) Till och med Anden ropar utan ord till Gud.
Så jag tänker att kanske bönen egentligen är ett sätt för oss att öppna oss för Gud, så att vi ger Gud möjlighet och tillåtelse att verka i oss. När vi ber, ger vi rum för tron, så att Kristus kan fylla oss med kärlek. När vi blir fyllda av den gudomliga kärleken tränger den undan allt ont som finns i oss och öppnar vår livsväg mot himmelriket. Därför är bönen så viktig för både oss och Gud. Den är en kontakt mellan oss och Gud som inte kan ersättas med något annat.
Texten som inleddes med löftet ”Vad ni ber Fadern om i mitt namn, det ska han ge er.” avslutas med orden ” I världen får ni lida, men var inte oroliga, jag har besegrat världen.” Jesus ger alltså inte oss ett frikort för ett enkelt liv i världen, men han tröstar oss redan på förhand med orden att han har besegrat världen. Han säger inte att bönen ska ta bort lidandet, men vad som än händer har vi i tron på Jesus Kristus en direktkanal till Gud.
Den danska teologen Kirkegaard lär ha sagt att bönen inte förändrar Gud, men att den förändrar oss. Hur det är med Gud, ska jag låta vara osagt, men jag vill hävda att Kirkegaard har rätt vad gäller bönen och oss. När vi ber och berättar för Gud om våra sorger och bekymmer, men också allt vi gläds över och känner tacksamhet över, så påverkar det oss. Bekymren krymper och glädjen växer. Vi börjar se hur Gud finns med i allt som sker och vi känner oss mindre ensamma. Kanske det Jesus menade var att när vi tror på Jesus och ber till Fadern så får vi inte bokstavligen allt som vi ber om, men vi knyts närmare Gud och får känna tillhörighet och gemenskap med Gud. I grund och botten är det det viktigaste och vår högsta önskan. På så sätt blir vår bön uppfyllt, oberoende vilka ord vi använder och vad vi ber om.
Låt oss därför be:
Gud,
du har lovat att lyssna när vi ber.
Ge oss bönens ande,
så att vi inte bara talar utan också lyssnar
och uppmärksamt begrundar vad du vill säga oss.
Gör oss öppna för förlåtelsen,
låt oss leva i din kärlek.
Hör oss för Jesu Kristi skull.
Amen.