Predikan, 1 maj 2022, Houtskär

      Kommentarer inaktiverade för Predikan, 1 maj 2022, Houtskär

När Jesus berättar den här liknelsen gör han det för människor som sannolikt var välbekanta med fårhushållning och herdar. Vi som lyssnar till orden idag är kanske inte riktigt lika införstådda med hur får och herdar fungerar. Vi kanske inte alls vill bli liknade vid får, för rätt ofta är det i negativa ordalag vi talar om får. Om vi kallar människor för en fårskock tänker vi att det är en grupp som inte agerar på ett särskilt smart sätt. Får villar bort sig från sin flock, men vi människor föredrar att tänka att vi är vår egen lyckas smed och drar upp vår egen livsväg. Vi villar inte bort oss, vi väljer vår egen väg, tror vi.

Vårt samhälle hyllar allt mera den enskilda personen. Vi ska vara självständiga och förverkliga oss själva. Att höra till en grupp är lite gammaldags och att låta någon annan bestämma för sig uppfattas som lite dumt. Men när man undersöker den påstådda självständigheten visar det sig att vi allt som oftast följer andra ändå. När vi tror att vi gör självständiga val är de för de mesta influerade av marknadsföring och andra människors upplevelser. Vi gör våra val för att imponera på andra eller för att inte skämma ut oss inför andra. Utan att vi ser det agerar vi i flock. Vi bestämmer självständigt att göra som alla andra.

Det här låter ju lite dumt och kanske slår vi det ifrån oss. Nej, inte är det så. Jag vet vad jag vill och jag bestämmer själv. Men om vi tänker efter lite grann så vill jag fråga: är det så dumt att följa en herde? Att göra som alla andra som följer en god ledare?

Vi människor väljer ofta våra ledare. I en demokrati utser vi den vi tror att ska vara en god ledare och låter hen leda oss. Om det visar sig att ledaren inte lever upp till förväntningarna kan vi avsätta ledaren och välja en ny. Men att välja en ledare är inte lätt. Vi vet att när det är valtider så lovar en del guld och gröna skogar, men efter valet är alla löften glömda. Då kanske man står där med ledare som inte alls tänker på allas bästa utan mest bara på sina egna fördelar.

Här kommer vi in på skillnaden mellan mänskliga ledare och på Jesus som herde. Han är den goda herden. Han känner oss utan och innan och han vet vad var och en av oss behöver. Han bjuder in oss att lystra till hans röst och att följa honom. När vi följer Jesus kommer vi att komma rätt, hur svår terrängen än ser ut att vara. Skulle vi villa bort oss så söker han efter oss och ropar efter oss. Känner vi oss borttappade ska vi stanna upp och lyssna. Lyssna efter rösten som vi känner och som ropar efter oss.

Det kan låta lite främmande att vi ska känna igen Jesu röst eftersom vi kanske inte kan säga att vi har hört den. Men det märkliga är att Jesu röst är en röst vi bär inom oss och som vi känner igen när den ropar. Den är en längtan som pockar på och inte släpper greppet om oss. När vi rör oss mot rätt håll blir den starkare och vi märker att det känns rätt att gå i den riktningen.

Vi är många som söker oss mot rösten som ropar på oss och snart märker vi att vi går tillsammans. Det blir lättare att vandra när vi kan stöda och hjälpa varandra på vägen. Om det är besvärligt kan vi ta varandras hand. Om det är tråkigt kan vi muntra upp varandra. Om det går bra kan vi sjunga och glädjas tillsammans. Och om vi är riktigt skarpsynta ser vi att det ser ut som en flock som vandrar med en herde. Gemenskapen i flocken gör oss trygga och herden leder oss på rätta vägar. Det känns inte längre så dumt att göra som fåren, i alla fall inte när det är Jesus som är vår herde.

Han för oss i vall på gröna ängar,
han låter oss vila vid lugna vatten.
Han ger oss ny kraft,
han leder oss på rätta vägar,
sitt namn till ära.

Amen.