”Varför söker ni den levande här bland de döda? Han är inte här, han har uppstått.”
Hur många tankar hade inte hunnit gå genom kvinnornas huvuden innan de fick höra de här orden? De sökte kroppen, men fann den inte. Graven var tom och kvar låg linnesvepningen. Trots att Jesus tidigare talat om att han skulle uppstå var det ändå inte en av kvinnornas tankar. Det var först när änglarna talade om för dem att Jesus uppstått och dessutom påmint kvinnorna om Jesu egna ord som kvinnorna kunde tänka sig att Jesus inte var där för att han hade uppstått. Deras sorg hade bytts i förundran och nu byttes den till glädje. De skyndade sig tillbaka till lärjungarna och de berättade glädjesprudlande om den fantastiska nyheten att Jesus uppstått.
Men lärjungarna kunde inte förstå vad kvinnorna talade om. Kanske tänkte lärjungarna att nu har kvinnorna flippat totalt. Sorg kan ta sig de mest underliga uttryck och nu talade kvinnorna om att Jesus inte var kvar i graven utan hade uppstått och lever. Inte undra på att de inte blev trodda.
Fast en lärjunge sprang bort till graven för att själv se efter vad det var kvinnorna talade om. Petrus visste inte vad han skulle tro av kvinnornas prat och inte visste han vad han skulle tro när han kom fram och fann att graven verkligen var tom.
Dagens evangelietext är bara en av flera som berättar om vad som hände vid den tomma graven. De andra evangelisterna tar fasta på lite olika saker, men det som står alldeles klart av alla texterna är att det var kvinnorna som först fick se den tomma graven och berätta om det för de andra.
Det var kvinnornas uppgift att ta hand om den döda kroppen på rätt sätt. Det hade varit bråttom att begrava Jesus kvällen innan sabbaten så nu på morgonen efter sabbaten var det dags att göra det som man inte hunnit med tidigare. Det finns alltså en logisk förklaring till att det var kvinnorna som gick till graven den morgonen. Men ändå, ändå är det anmärkningsvärt att det är kvinnorna som får ta emot glädjebudet från änglarna och att kvinnorna får gå med det budskapet till lärjungarna.
Samtidigt är det här alldeles i linje med hur Gud verkar. Han går inte de vägar vi människor anser vara de logiska. Jesus valde att äta tillsammans med de utstötta och föraktade. Han gav inte mera makt åt maktens män, tvärtom han utmanade dem och lyfte fram samhällets svaga och sjuka.
Kvinnorna kommer till lärjungarna och berättar det fantastiska, men blir inte trodda till att börja med. Deras berättelse är alldeles för otrolig för att lärjungarna ska kunna ta den till sig. Gud valde att ge kvinnorna uppgiften att gå med det glada budskapet. Han hade kunnat uppenbara sig för lärjungarna direkt, men han valde att ge kvinnorna uppdraget.
Därför ska ingen av oss känna att vi är för enkla, för små, för gamla, för okunniga eller för ovärdiga för att utföra de uppdrag Gud ger oss. Gud kräver inte en massa av oss på förhand. Han ger oss uppdrag som han vet att vi kommer att klara av och så utrustar han oss och låter oss växa med uppdraget.
Jag citerar psalm 103 första versen:
Herren lever, våga tro det, lämna den tid som gått.
Hoppet är framtid, nu är livet, vår möjlighet.