Aftonanadakt 19 april 2017

      Inga kommentarer till Aftonanadakt 19 april 2017

Nu är det kväll och vi får samlas till andakt i YLE Vega. Jag är Janette Lagerroos från Nagu och temat för mina aftonandakter den här veckan är uppståndelsens vittnen. Musiken vi hör är psalmen nr 852 Dina händer är fulla av blommor som sjungs av Johannes ungdomskör från Stockholm.

När jag var yngre kunde jag förundras över hur mammor så förbehållslöst älskade sina barn. Ibland ser man små bebisar som inte alls är bedårande och söta utan tvärt om jobbiga och fula. Ändå älskar deras mamma dem över allt på jorden. Så en dag blev jag själv mamma, till ett barn som inte överlevde. När jag sedan såg mitt barn efter obduktionen var han ful. En obduktion av ett litet barn lämnar inga vackra spår, men när jag satt där, kände jag hur otroligt mycket jag älskade den där lilla fula kroppen. Den var en del av mig själv. Plötsligt kunde jag förstå, hur mammor kan älska sina barn, som inte fyller världens krav på skönhet och perfektion. Moderskärleken är något som går utöver allt förnuft.

Guds kärlek till människan beskrivs ibland som en moders kärlek. Beskrivningen är i mitt tycke bra, för den är nog något av det närmaste vi kan komma i att förstå Guds kärlek. Den är en självuppoffrande kärlek som går över allt förnuft. Den här kärleken är Jesus ett bevis på. Han gick med på att förnedras, torteras och dö för vår skull. Det om någonting går över allt förnuft. Det som ändå är ännu mera oförståeligt är att Jesus övervann döden och uppstod. På samma sätt som jag behövde uppleva hur jag fylldes av moderskärlek för att förstå, behövde lärjungen Tomas få träffa och känna på Jesus, för att kunna tro. Det räckte inte för honom att de andra lärjungarna berättade om Jesus utan han ville själv känna på såren för att kunna tro att Jesus verkligen inte var död utan levde. När Tomas så fick se och känna efter själv blev han övertygad och kunde själv vittna om att Jesus övervunnit döden och uppstått. De som lyssnade till lärjungarna såg deras iver, deras övertygelse och kom till tro. De trodde för att de fick höra om det fantastiska direkt av de som själva varit med.

Men, hur ska vi idag, när det inte längre finns ögonvittnen, kunna bli övertygade? Idag när vi omges av så mycket information att vi inte längre kan vara säkra på vilken information som är sann, ifrågasätter vi också de gamla källorna. Hur kan vi lita på att det är sant, det som Matteus, Markus, Lukas och Johannes skrev om i sina texter? Det finns många kloka vetenskapsmän och kvinnor som har undersökt texterna och svaret är att texterna är trovärdiga och sanna. Ändå är det som för mig och min förundran över moderskärleken. Det berättades om den för mig men jag behövde få erfarenhet av den själv för att tro och förstå. Jag var som Tomas som behövde känna efter själv. Jag har insett att tro inte endast kan byggas upp av förnuftet. Hur mycket man än tänker och diskuterar kan man inte förklara tron.

Uppståndelsens vittnen idag berättar om hur de känt Guds ingripande i sina liv på de mest skiftande sätt. Någon har varit i en svår situation och blivit räddad på ett osannolikt sätt. Någon upplever att naturen är så fantastiskt genomtänkt att det omöjligt kan vara en slump att det blivit så och blir övertygade om att det finns en skapare. Någon har varit med om en händelse där de upplevt en känsla av gemenskap med något större som de benämner Gud. Någon finner det heliga i musiken. När något känns riktigt svårt att förstå kan det hända att det rationella inte räcker till utan man måste få känna för att bli övertygad. Att tro är mycket, mycket djupare än att veta. Tro är som en känsla i kroppen som man inte kan definiera men som man vet att finns där. Man känner det. Den känslan säger att vi får tro att Kristus är uppstånden – ja han är sannerligen uppstånden!

Sång: Dina händer är fulla av blommor

Dina händer är fulla av blommor
Vem var det du tänkte att ge dem till?
Mina blommor var tänkta för Kristi grav.
Men han fanns ej där och hans grav är tom.
Halleluja, halleluja
Halleluja, halleluja.

Dina läppar är fyllda av sånger.
Säg, var kommer glädjens sång ifrån?
Ifrån graven den tomma, där Jesus låg.
Han som lever nu ger oss glädjens ton.
Halleluja, halleluja
Halleluja, halleluja.

Dina ögon är fyllda av glädje.
Säg, vad har de sett för att få sånt ljus?
De har sett hur vårt liv fick en mening.
Jesus fyller mörkret med liv och ljus.
Halleluja, halleluja
Halleluja, halleluja.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *