Nu är det kväll och vi får samlas till andakt i YLE Vega. Jag är Janette Lagerroos från Nagu och temat för mina aftonandakter den här veckan är uppståndelsens vittnen. Musiken vi hör är Våga vara den du i Kristus är som sjungs av kören Sacré Choeur.
Det händer sig ibland, eller kanske jag borde säga ganska ofta. Nej, det händer sig mest hela tiden, att jag misslyckas, säger något tokigt eller gör bort mig på nåt sätt. När jag vill säga nånting tröstande, säger jag något klumpigt som kanske sårar. När jag lovar att jag ska göra nånting, så glömmer jag bort det. När jag bestämt mig för att ta mig i kragen, halkar jag tillbaka i de gamla vanorna, hastigare än kvickt. Jag är inte alls den goda människa jag skulle vilja vara.
Jag har läst om en man som var lite likadan. Han ville så mycket men kunde inte hålla allt han lovade. Han trodde att han kunde göra mera än han sen gjorde. En gång lovade han sin goda vän att han nog minsann stå upp för sin vän men vännen visste hur svårt det skulle vara och sade att det löftet skulle han inte kunna hålla. Ibland kände han sig rejält misslyckad och jag tror att han tänkte att det hade varit bäst om han bara kunnat hålla tyst. Ändå blev den här mannen en viktig person, en person som fick ett stort uppdrag. Hans vän blev inte arg på honom utan litade på att han skulle klara av det här viktiga uppdraget. Den här mannen hette Petrus och hans vän var Jesus.
Löftet Petrus inte kunde hålla var det när han så stort lovade Jesus att han skulle ge sitt liv för honom och Jesus svarade att Petrus skulle komma att förneka honom tre gånger innan tuppen gal. Det gick precis som Jesus förutsagt och Petrus kände sig rejält misslyckad när han insåg vad han gjort. När Jesus uppstått var det ändå Petrus han utsåg till herde för sina får, till ledare för alla dem som följt Jesus. Jesus kunde förlåta Petrus misslyckanden för Jesus visste, precis som alla livsstils¬coacher idag, att det är när man misslyckas man lär sig mest.
Man gör fel, man analyserar situationen och man gör om, gör rätt. Om man då har någon vid sin sida som tror på en och som hejar på och hjälper till kan man klara sig riktigt bra. Varje misslyckande blir då en lärdom som bär en vidare.
Petrus blev en bra ledare som tillsammans med de andra lärjungarna lade grunden för den världsvida kristna kyrkan. Det var inte lätt och säkert gjorde Petrus saker han ångrade och tänkte att var misslyckanden men ändå fick han vara herde för Jesus får. Han vittnade om Jesus som uppstått och som lovat att vara med oss kristna alla dagar till tidens slut. Petrus är en härlig förebild för mig än idag. Han kunde hetsa upp sig och slänga ur sig ord som inte var särskilt väl valda. Han lovade mycket men kunde inte hålla det. Han gick på vattnet som Jesus men blev rädd och tvivlade. Ändå, trots alla svagheter var det åt honom Jesus gav ansvaret att leda. Det här tror jag att är viktigt att komma ihåg idag. Vi kan få ta emot uppdrag som känns stora och ansvarsfulla trots att vi misslyckas med jämna mellanrum och det är helt okej. På samma sätt får vi komma ihåg att ledare med stora uppdrag inte nödvändigtvis är perfekta utan att också de kan göra bort sig, säga tokiga saker och misslyckas.
För mig är uppdraget att vittna om Jesus ibland stort och skrämmande. Hur ska jag som vet så lite kunna berätta för dig hur fantastiskt det är att Jesus dog och uppstod för vår skull? Tänk om jag säger något som inte är teologiskt riktigt? Tänk om du missförstår mig? Tänk om jag missförstått mitt uppdrag? Tänk om det kanske vore bäst om jag bara kunnat hålla tyst. Det är då jag får söka fram berättelserna om Petrus i Bibeln och våga lita på att också jag, med mina fel och brister, får tro på att Jesus går med mig och hjälper mig på vägen i de stora uppdrag som jag blir anförtrodd. Richard Parker har sammanfattat det så bra. Han säger; Gud kallar inte människor som är kvalificerade. Han kallar människor som är villiga och så utrustar han dem. Därför får jag ikväll med gott mod säga, Kristus är uppstånden – ja han är sannerligen uppstånden!
Sång: Våga vara den du i Kristus är
“Våga vara den du i Kristus är.
den i hans tanke, den i hans kärlek,
den i hans ögas eviga ljus du är.
Intet äger du som ej han dig ger.
Kravet och kraften, viljan och verket
strömmar ur samma källa från bergen ner.
Skuld och rädsla trycker dig inte mer.
Nu är du fri att älska och tjäna
dem som du möter, Jesus som bor i dem.
Redan är du den du en gång ska bli:
dömd och benådad, död och uppstånden,
älskad och ett med honom som gjort dig fri.”