Berättelsen om kvinnan vid Sykars brunn är en av mina favoritberättelser i Bibeln. För den som gillar feminism finns det mycket att ta fasta på i berättelsen. För den som vill lyfta fram hur radikal Jesus var i sin gärning så är berättelsen en bra start. För den som tänker att missionen är viktig, finns en utgångspunkt här. För den som behöver få höra att Jesus är Messias finns orden här. Det finns många olika vinklar att ta fasta på i den här berättelsen.
Av berättelsen förstår vi att den här kvinnan inte har särskilt hög status i sitt samhälle. Hon är vid brunnen mitt på dagen – inte på morgonen eller kvällen som de andra kvinnorna. Jesus säger att hon haft fem män och den hon har nu är inte hennes. Att Jesus alls talar med henne är också något udda. Han, en judisk man och hon en samarisk kvinna skulle i vanliga fall inte haft något samröre med varandra över huvud taget. Men nu ber han henne om vatten.
Han ser henne. Inte bara med ögonen utan han ser hela henne, han bekräftar och möter henne i den stunden. Han talar med henne som ingen annan gjort förr. Plötsligt är hon någon. Någon med värde. Samtalet stannar inte bara vid en vädjan om vatten, utan det blir en teologisk diskussion.
En av de stora skillnaderna mellan judar och samarier är vilket berg de håller heligt. Det här påpekar också kvinnan för Jesus. Samarierna ber vid berget Gerissim vid staden Nablus och judarna ber vid Tempelberget i Jerusalem. Så är det ännu idag. Men Jesus säger något annat. Han säger inte att judarna har rätt och samarierna har fel. Han säger att det inte spelar någon roll var man tillber Gud. Det avgörande är inte var man ber utan hur. Han säger att Gud vill att den som ber ska be i ande och sanning.
Det här är det samma som Jesus säger till sina lärjungar när han lär dem be bönen vi kallar Herrens bön eller Fader vår. Då talar han om att hedningarna rabblar många ord som om det var mängden ord som var det avgörande. Men Gud vill inte höra böner för att de är uttalade på rätt ställe eller med rätt ord. Han vill att vi ska be i ande och sanning.
Samma tema återkommer när Jesus talar om att hycklarna gillar att stå i synagogorna och i gathörnen och be med hög röst. De gör det för att plocka poäng hos dem som ser dem, inte för att de egentligen vänder sig till Gud. En bön i avskildhet i ande och sanning är ett genuint samtal med Gud.
Gud är personlig och vill ha en relation med oss. Han vill veta vad vi har på hjärtat och han vill att vi ska lyssna till honom. Det kan vi inte göra om vi lägger allt för stor vikt på var, när och hur vi ber.
Ritualer och traditioner finns till för att stöda oss i vår längtan efter Gud, men Gud bryr sig inte om våra mänskliga regelböcker för hur saker och ting ska göras. Han är närvarande i våra liv hela tiden. Han sitter inte här i kyrkan och väntar på att vi ska dyka på söndagen.
Nu ska du inte missuppfatta mig och tänka att jag predikar för att vi ska lägga ner gudstjänsten och sluta gå i kyrkan. Nej, det behöver vi fortsätta med, men det är inte det enda sättet att nå Gud. Gudstjänsten är till för att ge Gud en röst och för oss att tillsammans närma oss Gud. Gudstjänsten och kyrkan är som brunnen man går till för att fylla på av livets vatten.
Liturgin, agendan, traditionerna finns till för att stöda oss, men Gud blir inte sur om vi sitter när andra står eller står när andra sitter. Han känner varje liten cell i oss och vet om vi är närvarande i ande och sanning, eller om vi bara gör saker för att imponera på andra. När vi firar mässa tillsammans stärks vår gemenskap, både mellan oss människor och med Gud. Det tror jag att vi behöver, men jag tror också att vi behöver få gå till brunnen mitt på dagen när ingen annan är där. För då kan det hända att vi hör tilltalet som annars kan försvinna i bruset.
Brunnen kan vara kyrkan, men den kan lika gärna vara en glänta i skogen eller en bergsklack vid havet. Den kan vara en stund i sängen innan man somnar på kvällen eller den kan vara en bönebok som sätter ord på det våra egna ord inte räcker till.
Gud är med oss hela tiden. Vi behöver bara ge honom muntur så att vi hör hur han talar till oss och bjuder oss på vattnet från källan av evigt liv.