Får vi sjunga den där Halleluja-sången nu? frågade jag ivrigt av kantorn. Det var Minikörsövning och vi övade inför påsken. Jag som frågade så, då för många, många år sedan heter Janette Lagerroos och i den här aftonandakten talar jag om min barndoms påskpsalmer.
Jag började sjunga i församlingens barnkör när jag var åtta år. Det hade jag längtat efter och det var roligaste jag visste. Det här var i mitten av 1980-talet. Det vill säga samma tid som arbetet med den nya psalmboken var som allra intensivast. Kantorn, hon älskade psalmer och den kärleken lyckades hon förmedla till många av oss i kören. Av påskens psalmer minns jag speciellt två psalmer. Hallelujasången eller som den egentligen heter Livet vann dess namn är Jesus och Dina händer är fyllda av blommor. De här psalmerna sjöng vi i gudstjänsten på påskdagen när det var festligt i kyrkan. I psalmerna sjunger man halleluja många gånger och man kan bara inte låta bli att bli glad av dem.
I Livet vann dess namn är Jesus var det kanske inte lika lätt att förstå alla de andra orden. Speciellt orden en är Herren, en är tron, ett är brödet på hans bord – gjorde mig konfunderad. Hur ska det riktigt gå till tänkte jag. Jag tänkte att det var en rollfördelningslista. En av oss föreställer Herren, en av oss föreställer tronen som Herren sitter på, men varför står det ett är brödet? Det borde väl vara en av oss det också? Jag vågade aldrig fråga vad orden betydde och det tog länge innan jag i vuxen ålder reflekterade över vad orden egentligen betyder.
En är Herren, det är lätt för mig idag att förstå att det betyder Gud. Även om vi talar om Gud som Fader, Son och heliga Anden, är vår Gud en. En treenig Gud.
En är tron. Det kan jag skratta lite åt nu när jag förstår att inte alls betyder en tronstol som man kan sitta på, utan vår kyrkas tro, alla kristnas tro är en. Oberoende hur vi formulerar oss, så är vår tro en och samma gåva av Gud som den heliga Anden väcker i oss.
Ett är brödet, eller kanske jag hade helt rätt när jag som barn tänkte att det borde stå en är brödet? För nu när jag tänker efter så är brödet ju symbolen för Jesu kropp som vi får ta emot i nattvarden.
Den andra psalmen Dina händer är fyllda av blommor har inte funnits i vår psalmbok förrän tillägget kom för fem år sen. Den psalmen är kanske lättare för ett barn att ta till sig med sina konkreta frågor och svar kring blommor och glädje både i sång och ögon.
När jag sjunger de här psalmerna idag kan jag känna i kroppen hur glad jag blir. Det är ett djupt muskelminne från barnkörens dagar som melodierna väcker. Att få upprepa Halleluja många gånger är en lovsång av tacksamhet för allt det som inte kan uttryckas i ord. Och tacksamhet är något jag vill ägna en liten stund åt, varje kväll. Det finns alltid något att vara tacksam för om man tänker efter. Det kan vara små saker eller stora förunderliga upplevelser. Tacksamhet och förundran är en väg till både förnöjsamhet och gemenskap med Gud. När man tar för vana att leta efter det man kan vara tacksam för, är det som att stämma sitt instrument. Kroppen och själen kommer i samklang med lyckans ton och ljudet blir rent och vackert. Tänk då att få använda barndomens hallelujasånger som nyckel när man stämmer sitt instrument. Jag bär dem med mig som porlande bäckar av glada barnröster inom mig. Det är en grundton, en välsignelse, som bär genom livet.
Gud tack för sångens och musikens gåva. Tack för att vi kan bära med oss barndomens glada sånger och psalmer genom livet. Tack för att du finns här, när vi sjunger Halleluja och gläds över smått och stort. Amen.
Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid.
I Faderns och Sonens och den heliga Andens namn.
Amen.
Länk till psalm 102 som spelades i andakten.