Livet är inte rättvist, säger vi lite urskuldande åt den som uttrycker sin besvikelse.
Livet är inte rättvist, försöker vi pränta i våra barn för att de inte ska bli så ledsna när något inte går så som de hade förväntat sig.
Livet är inte rättvist, säger vi åt oss själva när vi åter en gång ser hur somliga far illa medan andra verkar glida genom livet på en räkmacka.
Nej, livet är inte rättvist – men nu talar vi inte om livet utan om Gud och himmelriket. Gud är väl ändå rättvis?
Jesus berättar om vingårdsägaren som hyrde in personal för att arbeta i vingården. Han säger att det är med himmelriket som med den här liknelsen. Hur reagerar du på den här berättelsen?
Tänker du som arbetarna, som blir sura när alla får lika mycket betalt fast en del har jobbat hela dagen och andra bara en timme? Det är ju förskräckligt orättvist.
Eller tänker du i ditt stilla sinne att det är en evig lycka att också de som kommer sent får lika mycket som de som kommer först. Då finns det en chans för dig och mig också.
Det är kanske lite vanligare att spontant reagera med arbetarna över orättvisan. Vi människor strävar efter rättvisa, så långt det går. Vi upplever att rättvisa är det goda. Också när vi kanske kunde glädja oss över att få mera än vi förtjänat enligt rättvisetänket så är det svårt att genuint glädja sig över det, eftersom vi strävar efter rättvisa i förvissningen om att det är det goda. Vi vill göra rätt för oss och få det som vi förtjänat.
Då vill vi också att Gud ska vara rättvis, för det är ju det som är gott – eller hur? Men Gud är inte rättvis. Gud är god. Och det är två helt olika saker när vi tänker efter lite grann.
Vi tänker på orättvisa som något som sätter människor i olika situation, ger olika mycket åt dem som förtjänat samma. Orättvisa drabbar så att man inte får det som varit utlovat. Orättvisa upplevs som ohederlighet.
Vi går tillbaka till Jesu liknelse. Var det orättvist att alla arbetare fick lika mycket betalt? Vingårdsägaren hade utlovat en denar åt dem som kom först – och det fick de. Rättvist och hederligt eller hur? Vingårdsägaren hade utlovat skäligt betalt till dem som kom sist – och det fick de. Rättvist och hederligt eller hur?
Men den rättvisekänsla som vi människor för det mesta lär känna redan som små barn, när vi står där med linjalen för att skära upp glass så att alla får exakt lika mycket, den säger att det här inte var rättvist. Intellektuellt kan vi omfatta att vingårdsägaren får göra precis vad han vill med sina pengar, men ändå gnager känslan att det inte är rättvist att alla får lika mycket.
Av det här kan vi dra slutsatsen att Gud inte är rättvis. Gud är orättvis och god. Godhet är att ge mera än någon förtjänar. Nåd är att ge det goda utan att fråga efter motprestationer. Det är inte rättvisa. Det är orättvist på ett bra sätt.
Den här liknelsen, och mycket vi gör i våra liv är ändå bara småpotatis när vi kommer till Guds nåd. Guds nåd handlar om att få del av förlåtelsen och det eviga livet. Jag kommer att tänka på en extremt orättvis situation som vi kan läsa om i Lukas evangeliet.
Den ene av förbrytarna som hängde där smädade honom och sade: »Är inte du Messias? Hjälp då dig själv och oss.« Men då tillrättavisade honom den andre: »Är du inte ens rädd för Gud, du som har fått samma straff? Vi har dömts med rätta, vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont.« Och han sade: »Jesus, tänk på mig när du kommer med ditt rike.« Jesus svarade: »Sannerligen, redan i dag skall du vara med mig i paradiset.« (Luk. 23:39-43)
Den här förbrytaren som Jesus ger en plats i paradiset, han hade kanske aldrig gått i synagogan. Han hade stulit och kanske varit våldsam. Eftersom han blev korsfäst och själv säger att det är med rätta, så var han ingen rättvis kandidat för en plats i paradiset. Han hade verkligen inte gjort något för att förtjäna nåden under sin livstid. Men där i stunden på korset, där ber han inte Jesus rädda honom, utan bara tänka på honom. I det han säger visar han att han ångrar sina synder och tror på Gud. Det är det enda som Gud begär.
Förskräckligt orättvist – eller hur? Och alldeles ofantligt fantastiskt och fyllt av nåd. En nåd som går långt utöver vårt rättvisetänk och vårt förstånd. Det här betyder inte att vi ska vänta till vår dödsstund med att vända oss till Jesus. Vi ska göra det med glädje varje dag. Vi ska inte snegla på andra som kanske inte kommit lika långt som vi, utan vi ska glädja oss över att få se fram emot nåden och platsen i paradiset. Vi ska inte klaga om andra får samma som vi, fast vi tycker att vi har kämpat längre och hårdare. Det goda är inte vårt att kräva. Det goda är en gåva och en nåd vi bara kan be om och glädjas över.
Gud är inte rättvis. Gud är god.