Den här veckan har varit smått omtumlande i världen. En ny president svors i måndags in i USA och det påverkar många människors liv i världen. Mer eller mindre direkt. Också i Finland kan vi bli påverkade av hur den här presidenten vill styra sitt land. Det är inte helt ogrundat att USA:s president brukar kallas den fria världen mäktigaste man. Det är många som jublar över att han återfått makten, men det är också väldigt många som bävar för vad det kan leda till.
I USA har man för vana att låta Gud och kristendom synas i tal och i samhället i större utsträckning än här hos oss. När presidenten svor sin ed stod hans fru bredvid honom med två biblar i sina händer, men han lade inte sin hand på biblarna som man kunde förvänta sig. Det hade ingen betydelse för hur giltig eden blev som han svor, men det var en gest som inte gick obemärkt förbi. Varför lät han bli? Det vet ingen annan än han, men jag tillåter mig att spekulera.
Under gudstjänsten som inledde dagen talade biskop Mariann Edgar Budde direkt till den blivande presidenten och uppmanade honom att vara nådig mot invandrare och sexuella minoriteter. Hon satte fingret på en av den blivande presidentens ömma punkter och predikade Guds ord, helt i enlighet med den första texten vi hörde här idag.
Herren, er Gud, är gudarnas Gud och herrarnas Herre, den store Gud och fruktansvärde hjälte som aldrig är partisk och inte kan mutas, som ger den faderlöse och änkan deras rätt och som älskar invandraren och ger honom mat och kläder.
Det här gjorde den blivande presidenten förargad, kanske rent av förbannad. I ett uttalande efteråt krävde han en ursäkt av biskopen och kyrkan för att hon enligt hans förmenande hade varit elak i tonen och dragit in politiken i kyrkan på ett fult sätt. Dessutom sa han att gudstjänsten hade varit tråkig. Man kan tycka att biskopen kanske inte borde ha riktat sig så direkt till den blivande presidenten som hon gjorde, men uppmaningen hon kom med var inte politisk, utan en direkt tillämpning av evangeliet. Vi, som kristna, ska visa omsorg om de svagaste.
Kan hända att presidenten, när han skulle svära sin ed, kände att han inte kunde sätta sin hand på Biblarna, eftersom han i det han säger och gör inte håller med om de uppmaningar biskopen påminde honom om att Gud ger oss. Eller så var hans orsak någon annan. Det får vi knappas någonsin veta.
Men det vi vet är att biskop Mariann också läst dagens andra text. Hon skäms inte för evangeliet och hon vågar predika det som behöver sägas, även när hon hade kyrkan full av personer med makt och prestige. Det är viktigt att komma ihåg att oberoende av vilket ämbete eller vilken position i samhället en människa än innehar, om den så är världens mäktigaste presidentpost, så är vi alla fortfarande människor med samma värde, samma behov, samma törst efter kärlek och bekräftelse. Vi har alla samma behov av omsorg när livet ställer sig på ända.
Det är kanske allra viktigast att komma ihåg för dem som uppnått dessa viktiga poster. För dem kunde det vara bra att hänga upp en liten lapp nånstans med Pippi Långstrumps kloka ord: ”Den som är väldigt stark måste också vara väldigt snäll”
Jesus väcker tro är dagens tema. Vi kanske tänker att tron som vi har är vår egen upptäckt som vi fått efter vår egen förmåga, men vi kan i bibeln läsa om att Gud förstockar människors hjärtan så att de inte kan ta emot evangeliet. Vi läser också om hur Gud väcker människor till tro och hur den heliga Anden fyller människor. Som allt annat gott i våra liv är tron en gåva som Gud ger oss. Det är en samverkan mellan mig som människa och Gud som min skapare att jag lever mitt liv i tro.
När vi tror på Jesus så väcks en vilja hos oss att följa honom och att i våra liv göra det som Jesus uppmanar oss till. Att bekänna sin tro med ord är bra, men det är inte tillräckligt. Vi behöver låta tron få visa sig i våra liv, i våra relationer och i det vi gör. Tron ger oss en vilja och en orsak att visa omsorg mot våra medmänniskor och mot naturen. Allt skapat är lika värdefullt i Guds ögon – genom tron delar vi Guds inställning till skapelsen.