Predikan, 7 juli 2024, Aspö & Nötö

Det finns en frågeställning som har gäckat teologer ända sedan den tidiga kristna kyrkans tid; det så kallade teodicéproblemet. Om Gud är allsmäktig och god – varför tillåter han ondskan i världen?

Den kristne författaren Lactantius formulerade på 300-talet frågan om vad Gud vill och kan:

Antingen vill Gud utplåna det onda, men kan det inte. Eller så kan han det, men vill inte. Eller så varken kan eller vill han. Om han vill men inte kan är han maktlös, vilket går emot hans natur. Om han kan men inte vill är han ond, vilket också går emot hans natur. Om han varken vill eller kan är han både ond och svag och är alltså inte Gud. Men om han vill och kan, vilket är det enda som stämmer överens med vad han är, varifrån kommer då det onda och varför gör han inte slut på det?

Nu ska jag inte försöka komma med ett svar på frågan, utan jag vill ställa en fråga till. Varför tillåter vi människor ondskan i världen?

Det mesta som vi beskriver som ondska är sådant som vi människor gör mot varandra. Går vi genom historien kan vi pricka av många sorters ondska, det ena värre än det andra. Ser vi på vår värld idag och läser nyhetsrubrikerna så behöver vi inte leta alls för att hitta berättelser om ondska. De serveras oss på löpsedlar och i alla sorters media. Ondska säljer och vi fascineras och förskräcks över all den ondska som omger oss både nära och fjärran.

När vi ställer frågan ”om Gud är allsmäktig och god – varför tillåter han ondskan i världen?” så tänker jag, att vi försöker skjuta ansvaret för ondskan ifrån oss. Fast vi är medvetna om att det är människor som gör onda saker mot andra människor frågar vi oss ändå – varför gör Gud inte någonting?

Gud har gjort någonting. Han sände sin Son till jorden för att ta på sig straffet för all den ondska som vi tillåter finnas i våra liv. Och innan han dog på korset så gav han oss lösningen på vårt problem med ondskan – ”Så som ni vill att människor skall göra mot er, så skall ni göra mot dem.”

Kärlekens lag – att älska sina fiender och göra gott mot dem som hatar oss. Att välsigna dem som förbannar oss och be för dem som talar illa om oss. Skulle vi alla verkligen följa Jesu uppmaning skulle det inte finnas krig, inte terror, inte mord, inte slagsmål, inte några onda handlingar alls mera.

Men ingen av oss lever helt upp till Jesu uppmaning. Vi klarar inte av att vända andra kinden till eller låta rånaren ta skjortan också. Vår mänskliga natur har väldigt svårt att ge ifrån sig kravet på att det som är mitt, det är mitt och ingen annans. Om någon stjäl ska hen straffas och den som blivit utsatt ska kompenseras. Vi kräver rättvisa, men allt för ofta förblindas vi av habegär och avundsjuka som gör att rättvisan inte alls blir rättvis. De rika tar av de fattiga utan att blinka. Därför tror jag att vår värld är i sådan otrolig obalans idag.

Jag kan tänka mig att de flesta som lyssnar till Jesu ord har svårt att ta dem till sig. Älska min fiende? Göra gott mot den som hatar mig? Välsigna den som förbannar mig? Be för den som skymfar mig? Visst låter det bra, men när jag står framför min fiende som hatar mig, förbannar och skymfar mig – hur ska jag då kunna älska och välsigna? När jag känner mig kränkt och illa behandlad vill jag helst bara straffa och hämnas. Jag vill att min motståndare ska lida minst lika mycket som jag.

Och det är här fällan ligger. När jag vill straffa och hämnas låter jag ondskan leva vidare och få fotfäste också i mig. När jag gör den andra illa, växer lidandet och ondskans spiral tar aldrig slut. Om jag i stället förlåter min motståndare och behandlar hen väl, får ondskan inte makten över mig och kärleken jag visar omfamnar den andra. Kärleken lägger balsam på såren och en värmande filt över axlarna. Kärleken ger oss en möjlighet till försoning, förståelse och gemenskap.

Nu kanske du tänker att: visst, det där låter fantastiskt – men har du prästen, verkligen sett dig om i världen? Det skulle aldrig funka.

Låt mig då påminna dig om Mahatma Gandi. Han var inte kristen, utan hindu, men han utövade civil olydnad och passivt motstånd. Han använde inte våld och svarade inte med våld när han blev utsatt för våld. Genom honom och hans rörelse blev Indien självständigt och många fattiga fick det bättre. Han bevisade att man inte behöver ta till våld för att få tillstånd förändring.

Om alla kristna i världen – alla vi 2,5 miljarder kristna, skulle följa Jesu ord om kärlekens lag skulle vår värld se betydligt fredligare ut idag. Men åter en gång suckar du och jag med, att vad spelar det för roll om vi vänder andra kinden till eller låter tjuven ta skjortan också?

Nej, om du och jag gör det en gång så spelar det nog ingen roll i världen, men om du och jag och alla andra börjar öva på att följa kärlekens lag så kommer det att få en inverkan. Inte idag, inte i morgon, men med tiden. Ända sättet att äta en elefant är genom att ta en tugga i taget och enda sättet att vandra runt jorden är att ta ett steg i taget. Stora mål vinns inte med en gång, utan det krävs uthållighet och tro på att det lilla vi gör blir till en stor helhet.

Så det allra första steget är kanske att sluta fråga ”om Gud är allsmäktig och god – varför tillåter han ondskan i världen?” och i stället tänka att jag vill inte tillåta ondskan i världen, utan med mina handlingar vill jag hindra ondskan från att spridas. Då blir det jag gör till en droppe i havet som sprider ringar omkring sig. Andra människor gör en droppe till och en droppe till och med tiden har vi fyllt hela havet med kärlek och godhet.

När alla följer regeln att göra så mot sin nästa som man själv vill bli behandlad, så sprider vi godhet och kärlek över hela världen. Till slut behöver vi inte längre fråga varför Gud inte gör något åt ondskan, för genom oss har han utrotat den.