Under skribalägret firade vi en gudstjänst där konfirmanderna ställde frågor och jag försökte förklara. Det blev en typ av dialogpredikan.
1) Vem är människosonen?
Det är Jesus som kallar sig själv för människosonen. Ordet kommer från hebreiskans ”Ben-adam” som betyder son eller rakt översatt son av människa. Det språket har det sättet att förklara barn, kalv skulle heta son av ko, kattunge blir son av katt och så vidare. Det här uttrycket är lite speciellt för oss som talar andra språk som inte fungerar på samma sätt. Så när berättelserna om Jesus levde vidare på andra språk tog man med uttrycket till sitt eget språk och då blev det ett särskilt ord för Jesus.
2) Vad menade Jesus då han sade ”Låt de döda begrava sina döda, men gå själv och förkunna Guds rike”?
Här Jesus leker lite med orden. Han menar att de som är andligen döda, de som inte bryr sig om att jobba för att budskapet om Guds rike ska sprida sig, de kan ta hand om de fysiskt döda. Mannen som säger att han först vill begrava sin far, använder sin pappa som ursäkt för att inte komma och följa Jesus genast. Hade hans pappa redan varit död hade mannen inte varit där eftersom en begravning för det mesta hände samma dag eller dagen efter dödsfallet.
3) Varför passar inte de som ser dig om efter att han satt sin hand på plogen i Guds rike?
På samma sätt som i föregående fråga handlar det om att inte följa Jesus med hela sitt hjärta. En plog på Jesu tid var en ganska lätt konstruktion som krävde att man hade ögon och händer på den för att styra den så att den inte föll omkull eller vinglade hit och dit. Så ni förstår att om man ville ha en rak och fin plogfåra kunde man inte gå och titta bakåt. Det här är förstås också en liknelse och Jesus menar att man inte kan se bakåt på det man gjort tidigare om man vill göra ett gott arbete. Att inte hålla ögonen på det man håller på med, visar kanske också att man inte har hela sitt hjärta i uppgiften. Och den som inte är helt med, passar inte i arbetet för Guds rike.
4) Varför svarar Jesus så komplicerat åt människorna han träffar på vägen?
Man kan tycka att Jesus är en mästare på att svara krångligt och svårtolkat, men när han använder liknelser i stället för att säga saker rakt ut, gör han det för att skaka om lyssnaren.
Liknelserna som Jesus berättade har ofta en huvudpoäng. Mera sällan berättade han liknelser, där varje detalj ska tolkas symboliskt. Budskapet är enkelt och inträngande. Så till den delen var det alltså inte fråga om att göra budskapet svårtillgängligt.
Men, själva innehållet i liknelserna kunde redan från första början skapa en osynlig vägg i förhållande till lyssnaren. Liknelsens huvudpoäng kunde chocka lyssnaren till den grad att reaktionen blev ilska eller åtminstone en ifrågasättande huvudskakning. Budskapet var, och är, klart i liknelserna, men ändå kunde innehållet bli för mycket för en del av lyssnarna. Särskilt för dem som tänkte mycket på sig själv och sina närmaste, sin egen kraft och förmåga och på sina pengar.