Jesus kommer med hårda ord till oss idag. Vi ska göra oss av med allt som förleder oss för att ha en möjlighet att komma till det eviga livet. Till och med om det är vår hand eller vårt öga ska vi hugga eller slita loss dem. Hur ska vi reagera när vi lyssnar till dessa hårda ord?
Jesus konstaterar att förförelserna måste komma – han är fullt medveten om att världen är full av frestelser och förförelser. Vägen till himmelriket är smal, svårframkomlig och full av allt möjligt som vid första blicken kan verka som det allra bästa, men som visar sig vara något som hindrar oss att hålla blicken på Jesus och vandra vidare på den väg som för oss till ljuset och livet.
När vi upptäcker att vi håller på att tappa fokus och riktning så behöver vi stanna upp och korrigera vår kurs. Men vad ska vi ta sikte på för att åter hitta vägen när vi stannar upp?
Jesus säger till lärjungarna, när de frågar vem som är störst i himmelriket, att vi ska omvända oss och bli som barn. Han säger inte att vi ska bli barnsliga, men han ställer barnet i centrum. Barnen är nyfikna, öppna och mottagliga. De är inte fyllda av fördomar och förutfattade meningar. De är inte cyniska eller bittra. De är inte självupptagna. Trygga barn är fullt övertygade om att de är älskade just sådana de är och det är de ju, både av sina kärleksfulla föräldrar och av Gud. De har inte ännu tvingats ta del av världens hårdhet och bygga sig ett skal för att skydda sig.
Barnen oroar sig inte heller dess mera över morgondagen, utan de lever i stunden och gläds över många små saker som i deras värld är stora underverk. En vacker blomma och doftar gott, en fjäril som lätt flyger i väg, en vattenpott som man kan hoppa i, en älskad människa man kan krama och pussa. Tänk om vi kunde stanna upp och anamma barnens sätt att se på världen. Förundras över allt det vackra. Njuta av allt det goda. Gråta över allt det sorgliga och göra allt vi kan för att människorna i vår närhet ska ha det lika bra som vi har det.
Men världen är full av förförelser och vi faller så lätt för dem. Då behöver vi änglarnas hjälp och beskydd. Ibland har våra änglar formen av en medmänniska som tar vår hand när vi håller på att halka omkull. Ibland är ängeln en himmelsk ängel som lägger sina beskyddande vingar om oss så att vi inte blir skadade. Ibland förstår vi inte ens att vår ängel har varit med oss, utan tillskriver det som hände slumpen eller vår egen förträfflighet.
Vi vill inte alltid komma ihåg att Jesus inte var en trevlig mysfarbror som berättade sagor och hjälpte sjuka. Han var radikal och han hymlade inte om det viktiga. Han kom med klara besked och raka svar. Han ställde krav och slätade inte medhårs. Han var tuff och rebellisk, samtidigt som han gjorde allt han gjorde med stor kärlek till oss människor.
Han visste att vi är lätta att förleda, men han visste också att vi har stor kapacitet att göra det rätta om vi bara vill göra det. I sina ord till oss idag säger Jesus att vi behöver skärpa oss och inte ta den enkla vägen. Inte låta någonting komma mellan oss och Gud. Oberoende av hur kärt det som förleder oss är, behöver vi lämna det och sätta fokus på det som är rätt.
När vi lyssnar till de här orden är det lätt hänt att vi blir modfällda och tänker att det inte är någon vits att ens försöka. Hur väl vi än vill, så halkar vi så lätt i väg i diket i alla fall. Men Jesus har inte sagt att kampen är förlorad och vi misslyckade. Han vädjar till oss att ens försöka. Gör ditt bästa. Stanna upp, gör som barnen och förundras över allt det fina i världen. Ställ uppriktiga frågor och ta emot nya och främmande saker med ett öppet sinne.
Med dig och mig finns änglar och Jesus har lovat vara med oss alla dagar. Vi är inte förlorade, förtappade, vi är älskade sådana som vi är och när vi ber om förlåtelse så blir vi förlåtna. Guds nåd är större än vi kan föreställa oss och stäcker sig längre än vi kan tänka. Vägen till livet är ännu öppen för var och en av oss.
Amen.