Vem är lämpad att vara Jesu sändebud?
Behöver man en teologisk utbildning och anställning i kyrkan?
Behöver man vara stadd vid kassa och ha råd att resa?
Behöver man några speciella talanger eller förutsättningar?
Nej, faktiskt inte. De människor som Jesus sände ut var inga lärda teologer eller rika och speciellt kunniga personer. Tvärtom, de var helt vanliga människor som följde Jesus. Dessutom förbjöd Jesus dem att ta med sig någonting på vandringen till staden där de skulle tala om Gud, inte ens sandaler på fötterna fick de ta med sig.
De skulle gå och fullt lita på att Gud skulle förse dem med allt vad de behövde. Att de gick utan att bära något med sig var ett sätt att predika utan ord. De litade fullt ut på Gud och Gud tog hand om dem genom att sända människor i deras väg som gav dem vad de behövde.
Vi kan väl tycka att det är dumdristigt att ge sig iväg på det sättet, men när Jesus bad lärjungarna att lägga ner allting och följa honom menade han det bokstavligt. På samma sätt får vi komma ihåg att vi inte behöver en massa saker för att följa Jesus. Om vi är villiga att gå i Jesu fotspår får också vi lita på att vi blir utrustade med allt vi behöver.
Men Jesus sände ut sina lärjungar två och två. Vi behöver alltså varandra.
När den ena blir trött, kan den andra uppmuntra och mana på.
När den ena känner sig vilsen, kan den andra veta vägen.
När den ena inte vet vad den ska säga, kan den andra ha tankar att dela med sig av.
När den ena blir rädd, kan den andra känna mod.
I dagens värld kanske vi tänker att det är präster, pastorer, teologer, kyrkans anställdas uppgift att berätta om Jesus och Guds oändliga nåd. Och visst är det, men inte enbart. Jesus kallar alla kristna att gå i hans fotspår och bjuda Guds frid till dem vi möter.
Uppgiften att tala om Gud med dem vi möter kan kännas utmanande och svår.
Tänk om den vi möter inte alls är intresserad?
Tänk om den personen börjar tycka att vi är jobbiga och tassiga?
Tänk om den personen börjar ställa knepiga frågor som vi inte kan svara på?
Ja, alla de här frågorna kan vi ställa och de blir till hinder för oss. Jag tror inte att Jesus kräver att vi på direkten ska gå ut och predika evangelium på gator och torg, men han puffar på oss att inte vara blyga att bekänna vår tro och berätta om Kristus när tillfälle erbjuds. Om vi är villiga så kommer han att utrusta oss och ge oss möjligheten att bli Jesu sändebud.
På samma sätt som han sände ut sina lärjungar sänder han ut oss idag. Vi behöver inte ta med oss någonting, vi duger sådana vi är. Och när vi säger ja till Jesus tar han hand om oss och ger oss allt vi behöver.
Det största och det svåraste med allt det här, är att uppriktigt och fullt och fast lita på Jesus och hans löfte. Om vi tvivlar och ifrågasätter finns det risk för att vi tappar den heliga sorglösheten och bara ser hindren framför oss istället för de möjligheter som Gud ger oss. Det som ser omöjligt ut för oss människor är inget problem för Gud. Allt är möjligt för Gud om vi bara ger honom utrymme att verka.
Så låt oss därför börja med ett litet steg som vi har övat många gånger. Att resa oss och bekänna vår kristna tro.