Har du mött Jesus? Det händer sig ibland att jag ställer den frågan och oftast blir de jag frågar lite ställda. Då förklarar jag vidare vad det är jag menar med min fråga. Har du någon gång mött någon människa som har sagt eller gjort något, som har fått dig att stanna upp och känna att den här stunden är något alldeles speciellt. Känslan kommer i stunden, men det är vanligtvis först efteråt som man klarar av att formulera känslan i ord. Jag minns tydligt när det hände mig och jag var alldeles omtumlad. När mannen jag mött hade lämnat platsen, minns jag hur tanken formades i mitt huvud – Jag har mött Jesus.
När Petrus, Jakob och Johannes kom ner från förklaringsberget tillsammans med Jesus är jag övertygad om att de också var alldeles omtumlade av vad de nyss varit med om. De kände Jesus väldigt bra, han var deras vän och mästare, men nu hade de fått se en ny sida av honom och de hade hört en röst säga ”Detta är min älskade son. Lyssna till honom.” De hade mött det heliga och sett Jesus stråla som solen själv. De hade verkligen mött Jesus.
De flesta svarar nej på min fråga, om de mött Jesus. Nej, de har inget omtumlande möte med det heliga att referera till. Det kan hända att de har en upplevelse som de inte vill dela med mig. Det kan hända att deras möte med Jesus inte varit så omtumlande att de tänkt på det som något speciellt. Det kan hända att de inte har mött Jesus och känt av det heliga. Ännu.
Mötet med det heliga behöver inte vara så märkvärdigt. Det finns inga krav på att det ska ske på något speciellt ställe eller göra oss omtumlade. Men när vi läser om Jesus och lärjungarna eller andra kristnas upplevelser av det heliga finns det vissa ingredienser som ofta återkommer.
Jesus tar bara några få utvalda med sig när han drar sig undan upp på ett berg. Han söker avskildhet och möjlighet att fokusera på bönen. På samma sätt har kristna genom alla tider sökt sig till likasinnade och till avskildhet. Vi behöver ge Gud utrymme och tid i våra liv. Det underlättar om vi är intresserade av Gud och vill komma i kontakt med det heliga.
När vi möter det heliga, så händer det något med oss. Man kunde säga att det är som att det tänds ett ljus inom oss, eller att vi får en klarhetens pärla som vi bär i vårt inre. Ofta är det här mötet med det heliga något vi inte gärna talar om, för det är alldeles för stort och mäktigt för att kunna fångas i ord. Det är som en hemlig skatt vi värnar om.
De här stunderna är något vi kan gå tillbaka till, för att hämta kraft och vetskap om att vi har mött det heliga i våra liv. Jag tänker mig att den här stunden på förklaringsberget blev en viktig källa till kraft för Petrus, Jakob och Johannes efter att Jesus hade lämnat dem och de började sprida det glada budskapet, evangeliet.
Många tog emot deras budskap och gladdes med dem, men de mötte också kritiska människor som ifrågasatte och tvivlade på deras budskap. De mötte motstånd och besvärligheter, men de fortsatte att arbeta för Guds rike utan att ge upp. Inom sig bar de vetskapen om att det budskap de förmedlade var det rätta och sanna. Om de blev trötta och desillusionerade så kunde de stanna upp och i sitt minne gå tillbaka till förklaringsberget eller någon av de andra omtumlande upplevelserna de upplevt, för att hämta kraft och visshet om att de gjorde det rätta.
Hur är det med dig? Finns det en risk för att du känner att din pärla inte är så klar eller att ljuset inom dig lever på sparlåga och flämtar betänkligt? Kanske det känns som att Gud har övergivit dig och världen och att du vandrar ensam i världen med alla bekymmer?
Då är jag extra glad att du lyssnar just nu. För jag vill påminna dig om att berättelserna vi delar, får bli till vår gemensamma kraftkälla, som polerar våra pärlor och ger våra inre ljus bränsle för att brinna ännu klarare.
Stunden på förklaringsberget där Jesus lyste som solen och den himmelska rösten uppmanade lärjungarna att lyssna till honom var inte avsedd att förbli en hemlighet. Den stunden var också till för oss. Genom Petrus, Jakob och Johannes var vi också där. Det märkliga som Petrus säger om att bygga hyddor på berget talar om att han i den stunden ville stanna kvar där. I mötet med det heliga är det gott att vara och vi vill inte gå därifrån. Men vi kan inte stanna kvar utan vi behöver gå ut i världen igen och berätta för andra om att Gud finns med i allt vi gör. Kristna genom alla tider har delat upplevelser av det heliga med varandra för att ge oss alla kraft att fortsätta vandra i Jesu fotspår genom livet.
Ändå vill jag påminna om att det inte bara går att leva på andras berättelser mitt i vår hårda värld. Vi behöver också göra som Jesus gjorde. Vi behöver dra oss undan världens alla distraktioner och ge utrymme för möten med det heliga. Det kan vara att gå i gudstjänsten, sitta stilla en stund i en tom kyrka, gå ut i naturen, tända ett ljus där hemma och fira en egen andaktsstund, åka iväg på retreat eller pilgrimsvandra. Sätten är många, men det gemensamma är att ge tid och utrymme för samtalet med Gud. När vi söker Gud finns han där för oss. När vi stänger ute allt som pockar på vår uppmärksamhet får Gud en möjlighet att tala till oss, och vi kan lyssna och vila i Hans närhet. Då kan vi uppleva någonting av det som lärjungarna upplevde på förklaringsberget. En klarhet som tänder ett ljus i vårt inre eller ger oss en hemlig pärla att vårda och hålla.
Kan hända, att när jag nästa gång frågar om du mött Jesus, så svarar du ja.