Låt oss leka en liten stund. Tänk dig att du har ett papper framför dig och en penna i din hand. Nu ber jag dig rita en kyrka. Hur skulle den kyrkan se ut?
Är det nån som vill berätta hur den kyrkan skulle se ut?
Jag har ritat en kyrka, och så här tänker jag mig när jag hör ordet kyrka. Kanhända att din kyrka skulle se mera ut som den här bilden.
Men om jag ber dig tänka större – skulle det bli en ännu större kyrka på ditt papper?
Hade vi varit med den där gången vid Caesarea Filippi när Jesus talade med lärjungarna och hade vi bett Jesus teckna den kyrka han tänkte på, tror jag att hans bild mera hade liknat den här bilden än alla de bilder vi ritat.
Jesu kyrka är inte en kyrka av sten och murbruk, inte heller en kyrka av stock och tegel. Jesu kyrka är en levande kyrka, byggd av levande stenar, en kyrka av människor.
Det är smart att bygga sin kyrka med hjälp av människor. Det är nödvändigt att bygga kyrkan med människor. För det är väldigt få byggnader som fortfarande står kvar efter två tusen år. Och det budskap, som byggnaderna som står kvar, kan berätta är ibland rätt svårtolkat. Hur ska vi förstå symbolerna på väggarna? Hade det någon betydelse i vilket väderstreck byggnaden byggdes? Spelade det någon roll hur många rum det fanns och var fönstren var placerade? Många av de här frågorna kan jag svara på när det gäller våra kyrkor idag, för jag har fått lära mig det av andra som fått lära sig av tidigare generationer.
Idag har vi samlats ute i naturen, vid stranden här i Roslax. Det är en fin tradition i Houtskär och vi kan tänka att det är att återgå till kristendomens rötter. Jesus samlade ofta folket vid en strand. Flera av hans lärjungar var fiskare och vana att röra sig med båt. Närheten till vattnet är en närhet till Jesus som är livets vatten.
Som ni märker behöver vi ingen byggnad för att kunna samlas till gudstjänst, för att vara kyrka. Idag är vi den kyrka Jesus lade grunden till med hjälp av Petrus och lärjungarna. Från släktled till släktled har kyrkan stått stadigt. Byggnader har byggts och raserats, men kyrkan som består av människor den fortsätter att existera från generation till generation.
Döden kommer för alla av oss i något skede, men precis som Jesus sade får inte dödsrikets portat makt över kyrkan. Där de första martyrerna föll tog andra vid. När vi blir gamla och dör är det yngre krafter som bär kyrkan vidare. När vi lägger oss att sova om kvällen efter en arbetsdag, är det andra som stiger upp till morgonsolens strålar någon annanstans på jorden och de bär arbetet och bönen vidare.
En kyrka som lever av ständig bön och gemensam strävan kan inte raseras som en byggnad. Kyrkan är en levande gemenskap mellan människor och Gud.
När vi känner oss hotade av något vänder vi oss ofta till Gud med en bön om hjälp. Man säger att kyrkan alltid lever i kris. Det finns alltid något som hotar vår existens. Detta något är ondskan och dödsriket som vill svälja kyrkan och utrota den. Men, när vi går i Jesu fotspår och när vi är kyrka tillsammans så står vi starka i tiden. Det kommer motgångar och det kommer framgångar, men det allra viktigaste är att vi fortsätter att hålla ihop, fira gudstjänst tillsammans och be för vår kyrka, för oss själva och vår värld. Vi får lita på att Gud är med oss i allt vi gör. Vi är hans kyrka och han är vår Gud. Alltså är vi starkare tillsammans än vi någonsin kan tro oss vara.
Amen.