Idag har vi nått en vändpunkt i kyrkoåret. Fram tills nu har vi i texterna mer eller mindre levt i efterdyningarna av julen och texterna har berättat om den första tiden i Jesu liv, men idag vänder vi fokus mot påskens händelser. Nu pekar texterna mot det som skall komma. Den stund som Jesus talar om idag är döden på korset.
Med kören övar vi nu en sång inför långfredagen med titeln Jesus kom till jorden för att dö, och när jag hörde den första gången utbrast jag – vilken deprimerande titel! Men en av de andra koristerna sa: ja, men inte om man tänker på vad det betyder i förlängningen. Och hon har ju så rätt. Vi ska inte fastna vid döden. Och det är också det som Jesus talar om i dagens text. Han kom till oss för att dö. Han dör för att Fadern skulle kunna förhärliga sitt namn.
Men då fastnar jag på uttrycket förhärliga sitt namn – förstår vi vad det egentligen betyder?
Jag börjar med namnet – varför förhärliga bara namnet? Namn i bibeln står för allt som en person är. När vi talar om Guds namn så är det ett samlingsord som står för allt som Gud är. Om vi försöker beskriva Gud kan vi inte göra det för han är så stor och mäktig att det övergår det vi kan förstå. Men namnet representerar allt, också det som vi inte kan förstå.
Sen kommer ordet förhärliga som får mig att tänka på att man gör något härligare, finare eller bättre än vad det egentligen är. Men det är inte den betydelsen ordet har när vi talar om Gud. Det går inte att göra Gud större, härligare eller bättre än vad han redan är. Gud är redan så mycket mera än vi kan förstå. Så att förhärliga Guds namn är att visa för oss människor att Gud verkligen är så fantastisk som han är. Och att få oss att acceptera och erkänna Guds storhet, kärlek och nåd.
När vi accepterar och erkänner Guds storhet, förstår vi vilket offer Jesu död är. Gud valde av kärlek till oss människor att lägga alla våra skulder och synder på Jesus och låta honom dö i stället för oss. Och inte bara de synder som gjorts innan Jesus dog, utan verkligen alla synder. De som varit och farit och de som vi inte ens kan tänka oss att kommer att ske framöver. Jesus är brytningspunkten i vår relation till Gud.
Fram till Jesu död var det lagen som skulle rädda människorna. Eller kanske rättare uttryckt människorna som skulle rädda sig själva genom att följa lagen. Men Gud insåg att vi människor inte är särskilt bra på att följa de bud han gett oss. Hur han än försökte tjata på människorna och hjälpa dem att förstå nyttan av att följa lagens bud så misslyckades människorna. I Gamla testamentets texter kan vi läsa hur människorna gång på gång vänder sig bort från Gud och hittar på egna gudar och egna sätt att rädda sig. Och gång på gång tar Gud i med hårdhandskarna för att fösa in människorna igen innanför lagens ramar. Människorna vänder om för en tid, men så upprepas historien igen.
Som förälder kan man ha en viss förståelse för Guds kärlek och frustration. Hur goda råd och förmaningar man än ger sina barn så kommer de att göra sina egna misstag. De är trotsiga och tror sig veta bäst själva. Med den vuxnas erfarenhet och förstånd ser man vart det barkar, men det enda man kan göra är att älska dem oavsett och förlåta dem när de själva inser hur tokigt det har blivit.
Det är den här insikten Gud också kom till. Han älskar oss och han förlåter oss när vi misslyckas och gör tokiga saker. Men eftersom Gud i syndafallet hade sagt att döden är syndens lön så var han tvungen att ta tillbaka sina ord på något sätt. Och det är därför Jesus får agera syndabock och offerlamm i vårt ställe. Genom att Jesus dör på korset försonar han hela mänsklighetens synder inför Gud. Genom Jesu död får vi börja från början i vår relation till Gud. Döden är inte längre syndens lön, utan vi är och blir förlåtna så att vi kan leva tillsammans med Gud utan rädsla.
Gud är inte längre den tjatiga, arga föräldern som försöker fösa oss genom livet utan snedsteg och misstag, utan han är den kärleksfulla Fadern som ser med på förståelse på oss bristfälliga, envisa, uppstudsiga människor som han trots allt älskar.
Det här är kanske också en sak som övergår vårt förstånd. Hur Gud kan älska alla människor. När vi ser oss omkring i världen slås vi av hur mycket lidande vi människor förorsakar varandra. Skulle vi följa de tio budorden skulle världen vara betydligt trevligare att leva i, men vi förblindas av hat, avundsjuka, girighet och andra synder. Ändå älskar Gud alla människor och erbjuder oss försoningen genom Jesu död. Det närmaste vi kommer en förklaring till det här är att i kärlekens lov, som vi hörde i den andra läsningen, byta ut ordet kärleken till Gud.
Gud är tålmodig och god. Gud är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Han är inte utmanande, inte självisk, Han brusar inte upp, Han vill ingen något ont. Gud finner inte glädje i orätten, men gläds med sanningen. Allt bär Han, allt tror Han, allt hoppas Han, allt uthärdar Han.
Guds kärlek upphör aldrig.
Amen.