I dagens evangelietext berättar Jesus om det som han vet att ska hända. Jag tror att han gör det för att förbereda sina lärjungar på vad som komma skall, och kanske också lite för att söka stöd hos vännerna, för att själv orka gå genom det tunga och svåra. Petrus blir upprörd när han hör Jesus berätta om vad som väntade honom och reagerar på ett högst mänskligt sätt. Han vill skydda sin vän från ett så brutalt och hemskt öde. Han kanske snabbt tänker ut en plan där lärjungarna och Jesus undviker Jerusalem och ligger lågt på någon avlägsen plats en tid. Allt för att undvika det fruktansvärda som Jesus talar om. För det är så vi människor tänker, precis som Jesus säger.
Jag tror att det närmaste vi kan komma en liknande diskussion är om någon vi känner berättar att hen har fått en cancerdiagnos och att det inte finns något att göra för att förhindra en dödlig utgång. Det är en chock att få höra något sådant och de flesta av oss griper desperat efter varje möjligt halmstrå av hopp och räddning. Då kan det hända att den det gäller redan har hunnit processa beskedet och acceptera utgången, medan vi försöker ge förslag på sådant som vi tror att möjligtvis kunde förlänga livet. Det blir en obalans i diskussionen som bryter ner mera än den stöder och hjälper.
Guds planer är inte lätta för oss människor att förstå. Speciellt svårt är det när det involverar lidande och död. Det som Petrus inte förstår är att det finns en mening med lidandet och att det inte är döden som slutet. Han kanske inte ens lyssnade längre än till ordet dödad. Än mindre klarade han av att förstå vad Jesus menade när han sa att han skulle bli uppväckt på den tredje dagen. Att Jesus sen kallar honom för Satan när han försöker skydda honom från det grymma måste ha varit förvirrande.
Men här ser vi hur vi människor kan vara redskap för såväl det goda som det onda. Jesus är det goda personifierat och Petrus blir i sin välvilja ett redskap för den Onde som inte alls vill att dödens ska besegras och att Jesus ska uppstå. Även om Jesus är Guds son känner han av den mänskliga svagheten att vilja vika undan för det svåra som väntar honom. Han skulle ha kunnat fly undan sitt uppdrag, men då skulle han ha omintetgjort Guds plan och alla människors frälsning. Jesus våndas inför det som väntar, men han söker kraft hos Gud och han går med öppna ögon in i det som väntar.
Den här texten finns med i evangeliet för att visa hur mänskliga lärjungarna var. De var helt vanliga män som fungerade som vi människor gör. Texten är inte tillrättalagd, utan är brutalt ärlig med vad som hände. Det här gör att vi kan förstå och leva oss in i händelserna och vi ser att lärjungarna är lika oss. Vi kan också känna att Jesus, så Gud han var, inte var övernaturligt trygg i sitt uppdrag. Han var fullt ut människa och han kände rädsla inför det som skulle ske. Och vi får lägga märke till hur den Onde använder sig av precis vem som helst för att omkullkasta Guds goda plan.
Idag, ett par dagar efter att Ukraina kriget pågått i exakt ett år kan vi ställa oss frågorna om var Gud är i allt det här hemska som händer. Är det Guds plan eller är det den Onde som regerar i världen? Om vi frågar oss varför Gud tillåter allt detta lidande behöver vi fråga oss varför vi människor gör varandra illa och varför vi så lätt vänder bort blicken och låter lidandet fortsätta.
Jag är övertygad om att kriget inte ingår i Guds plan. Jag är däremot rädd att den Onde utnyttjar människors svaghet för att ställa till med kaos i världen och han njuter av att se lidandet. Gud däremot är närvarande hos de som lider och lider med dem. Och han stärker alla som vänder sig till honom med sin nöd. Gud tar det svaga och det krossade och använder det för att bygga upp något nytt. Han går med alla som hjälper andra och han stärker den som vill andra väl.
Kampen mellan gott och ont pågår hela tiden i vår värld och vi får välja på vilken sida vi vill kämpa. Gud har gett oss en fri vilja så att vi kan göra våra egna val. Ibland gör vi val som blir bra och ibland mindre bra. Om vi speglar våra beslut i Guds kärlek och tar avstamp i det dubbla kärleksbudet så är vi redskap för det goda. Vi känner kanske att vi inte kan göra så mycket, men varje hav består av oändligt många små droppar vatten, och våra goda gärningar och böner är droppar i godhetens hav. Så ge inte upp. Tappa inte hoppet. Fortsätt med det goda du väljer att göra och förlita dig på att Gud binder ihop alla droppar av godhet till ett hav som kan dränka ondskan så att den inte segrar. Och egentligen är ondskan och döden redan besegrad genom Jesu död på korset. Han dog för våra synder och han blev uppväckt för att bana väg för oss till det eviga livet. Därför är vi samlade här idag; för att påminna oss om att så är fallet och för att tacka Gud för att vi är hans barn.