Den här predikan känns verkligen inte som någon höjdare, men jag publicerar den ändå…
Kvinnan texten talar om är kvinnan vid Sykars brunn. Kvinnan som inte hade någon hög social status i sin stad, men som Jesus talade med vid brunnen. Han såg henne och mötte henne som en jämlike. Han gav henne känslan av att hon hade ett värde. När hon överväldigad av sitt möte med Jesus gick tillbaka in i staden, berättade hon för alla hon mötte om sitt möte och om Jesus, Messias frälsaren. Jag tror att alla förundrades över hennes berättelse och många kom till tro. Men alla kunde inte lita på hennes ord. De hörde vad hon sade, men de kunde inte ta emot budskapet, utan behövde själva möta Jesus för tro. De gick till brunnen, mötte själva Jesus och bad honom stanna. Han stannade ett par dagar och gav dem tron.
Jag kan gott och väl tänka mig att ett möte med Jesus verkligen förändrar en människa. Att stå ansikte mot ansikte med Gud, om än i mänsklig gestalt, är ingenting man glömmer. Traditionen berättar att kvinnan vid Sykars brunn blev den första missionären och nämner henne vid namnet Fotina. Hon nöjde sig inte med att stanna i sin stad, utan hon ville sprida budskapet om att Messias har kommit till så många som möjligt.
Idag förväntar vi oss inte att möta Jesus ansikte mot ansikte. Vi möter honom i Bibelns texter och vi möter honom i andra kristna. För många är det tillräckligt för att komma till tro. Ett exempel jag tänker på är när det kom stora mängder flyktingar till Finland för sju-åtta år sedan. Då var det många som engagerade sig och tog hand om dessa. Många av flyktingarna var unga muslimska män och de flesta som tog hand om dem var kristna. Jag minns att jag hörde berättas att många av flyktingarna förvånades över att det var kristna som tog emot dem och hjälpte dem. De frågade var deras egna trossyskon var och varför inte de kom till flyktingarnas hjälp. Hjälpen de fick av kristna fick en del av dem att upptäcka Jesus och den kristna tron. Hjälparbetarna visade med sin omsorg och sin hjälp på en kärlek som gick utöver det som muslimerna kunde förvänta sig. Hjälparbetarna gjorde det som Jesus uppmanat oss att göra – att se Jesus i varje människa vi möter. Flyktingarna i sin tur mötte Jesus i hjälparbetarna.
Kanske har du också en berättelse om när du har mött Jesus. Kanske såg du Jesus i en annan människa eller så mötte du Jesus på sätt som är svårt att förklara, men som är verkligt för dig. Eller kanske du är en som ännu funderar på om du vågar eller vill tro?
Den som tror bär på en förvissning om att Gud är med i allt. Att Jesus vandrar vid vår sida genom livets alla skiftningar. Församlingen är en gemenskap av människor som tror och vill leva med Gud. I församlingen hittar vi stöd för vår tro. I gemenskapen kan vi dela våra erfarenheter och bära varandra i bön. Församlingen finns till för att hjälpa oss att tro. Om och när vi tvekar och tvivlar finns andra där för oss för att återberätta hur Gud finns i våra liv och hur Jesus möter oss när vi törstar efter livets vatten.
Församlingen är inte bara de anställda, inte bara de förtroendevalda, inte bara de aktiva utan alla medlemmar. Men naturligtvis behöver församlingen sina anställda, förtroendevalda och aktiva för att vara en levande församling som den tvivlande tvekande medlemmen kan komma till när hen så behöver. Därför är det idag speciellt fint att få tacka er som ställer upp med er tid och ert kunnande för församlingens bästa i uppdraget som förtroendevalda. En ny mandatperiod har börjat och under de närmaste åren är det ni som bär ansvar för vår församling. Träd nu fram för att tillsammans med församlingen bekänna er tro och så ta emot Herrens välsignelse.