I vår värld finns det väldigt mycket som tävlar om vår uppmärksamhet. För att tjäna pengar måste man synas och för att synas måste man sticka ut. I den digitala världen leder det här ofta till att man utnyttjar så kallade clickbait – klickbeten. Det är en vilseledande eller överdriven text eller bild som ska locka oss att klicka på en länk. Samma fenomen har funnits länge på tidningarnas löpsedlar och i rubriksättningen. Det fanns en tid när prinsessan Diana var lockbetet, sen Matti Nykänen, sen Sanna Marin och till och med jag, Janette Lagerroos kan duga som lockbete.
Det hände sig förra sommaren när vårt världsblad Åbo Underrättelser publicerade ett sammandrag av domkapitlets beslut i en notis med en rubrik som jag inte minns ordagrant, men det var typ Lagerroos till Kimitoön. Det som berörde mig i den notisen var en liten fjuttig sak som ett sex veckors inhopp på deltid. Det var definitivt inte den största och viktigaste nyheten i notisen, ändå valde tidningsredaktörerna att sätta mitt namn i rubriken. Jag förvånades över att mitt namn duger som clickbait.
Idag, på första dagen den här nya året 2022 är temat för gudstjänsten I Jesu namn. Hade det funnits tidningar när Jesus föddes hade han kanske nämnts i en liten födelseannons. ”Jesus från Nasaret, Född 25.12, Omskuren 1.1, stolta föräldrar Maria och Josef” Sen hade han knappast nämnts förrän dryga 30 år senare i en bisats i en notis om Johannes som döpte vid Jordanfloden. Bortsett från notisen om 12 åringen som försvann och återfanns i Templet i Jerusalem.
Sen tar det fart. Med jämna mellanrum kommer det rapporter om vad denna Jesus från Nasaret sysslar med. Först räddar han en bröllopsfest från skammen att vinet tagit slut, sen botar han lama, blinda och spetälska. Han driver ut demoner och väcker upp döda. Han samlar lärjungar och grundar en sekt skriver tidningarna. Massor samlas var helst han stannar upp för att undervisa. Han förser tusentals med mat ur en pojkes vägkost med fem små bröd och två fiskar. Han utmanar fariséer och skriftlärda. Han ställer till med oreda i templet när han driver ut månglarna. Namnet Jesus på en löpsedel lockar definitivt till läsning.
Till slut blir det så intensivt att det blir ett fler sides reportage med blodiga bilder på sektledaren som dömdes till döden, korsfästes och dog. Han begravdes och försvann från graven. Löpsedlarna skriker ut ”Vem stal kroppen?”, ”Kvinnor hävdar uppståndelse!”
Fast, det fanns ju inga tidningar på Jesu tid. De här berättelserna spreds i stället muntligen från alla dem som var med då, till alla dem som ville lyssna sen. Senare skrevs de ner för att inte glömmas bort eller förvandlas och förvrängas. Berättelserna samlades ihop och idag kallar vi dem evangelier.
Det finns många som figurerat på löpsedlarna sedan tidningar började tryckas. För några veckor sen kunde vi läsa några uttalanden av en man som sägs vara unik, Kimi Iceman Räikkönen. Hans uttalanden genom åren har på många håll i världen upplevts som chockerande och radikala. Den sydafrikanska biskopen Desmond Tutu gick bort för några dagar sedan och också han har gjort verkligt radikala uttalanden genom åren. Ändå är de ingenting emot de uttalanden som Jesus gjorde. De uttalandena var så radikala att vi läser dem än idag, två tusen år senare.
Namnet Jesus bär ännu idag på en sprängkraft som skulle platsa på vilken löpsedel som helst. Det finns platser där det fortfarande är förknippat med livsfara att tala om Jesus – för att hans kärleksbudskap om att vi alla är skapade till Guds avbild och fria till evigt liv genom Jesu död på korset och Guds nåd, är så farligt för dem som vill ha makten. Jesus är fortfarande radikal och utmanande.
Vi tänker lätt på Jesus som Guds son, Kristus och frälsare, utan desto större eftertanke. Vi är så vana vid att det talas om Jesus att vi nästan inte tänker på hur viktig han är. Den här tiden på året tänker vi på honom som en gullig liten bebis, som inte fick födas i ett hem utan i ett stall för att föräldrarna var på resa till en överfull liten stad.
Vi har kanske glömt bort vilken radikal person han verkligen var. Han körde ut månglarna ur templet. Han förhindrade att en kvinna stenades för att hon brutit mot äktenskapslagarna. Han botade sjuka på sabbaten. Han gick raka vägen genom det område alla andra judar undvek. Han tillrättavisade de som stod högst upp på den sociala rangskalan och umgicks med dem som var så lågt ner att de knappt ens fanns på rangskalan. Han sa det oerhörda, att han var Guds son, utan att darra på rösten. Han var ingen slätstruken person, utan en som skulle ha haft sitt namn på löpsedlarna så gott som varje vecka.
Men det är inte för att Jesus skulle ha haft namnet på löpsedlarna som han är aktuell ännu idag. Löpsedlarna dokumenterar det som händer för stunden och sen är det glömt. Jesus är namnet som är aktuellt varje dag, varje år, utan något slut.
Namnet Jesus betyder ”Herren hjälper”. Det namnet fick han av en ängel innan hans mor ens var gravid. Det är ett namn som Gud valde med stor omsorg. För det är genom Jesus Herren hjälper än idag. Det är genom vår tro på Jesus som vi blir hjälpta. Det är genom vår tro på Jesus som Gud lovar oss syndernas förlåtelse. Det är genom Jesus som vår väg till det eviga livet går.
Varken mitt, Räikkönens eller ens Desmond Tutus namn har någon betydelse i jämförelse, oberoende av på hur många löpsedlar eller i hur många rubriker man kan läsa våra namn. Det här behöver vi komma ihåg. Vi människor är alla lika mycket eller lika lite värda, oberoende av hur kända våra namn är. Det enda namnet som det är värt att börja ett nytt år i, är i Jesu namn.