God kväll, mitt namn är Janette Lagerroos och jag bor i Nagu. Det här är den sista aftonandakten i raden av tre, på temat förväntningar. I den första andakten funderade jag kring de förväntningar som samhället verkar ställa på vårt julfirande och i den andra talade jag om de förväntningar som vi ställer på oss själva och våra närmaste. Nu vänder jag mig mot Gud och frågar vilka förväntningar Gud har på oss under julen. I slutet av den här andakten sjunger Sten Nilsson och Joybells Jul, jul strålande jul.
Vilka förväntningar har Gud på mig och dig när det handlar om julen? Hur ska jag ens kunna försöka svara på den frågan? Jag borde kanske kalla in ett antal biskopar och andra visa personer som kunde hjälpa mig att försöka besvara den frågan. Men nu sitter vi här utan dem och får försöka hitta svaret så gott det går på egen hand.
Ett logiskt ställe att söka svaret på är Bibeln. Vi kan läsa profetiorna om Messias som talar om hur Gud ska sända en räddning till sitt folk. Vi kan läsa om Jesu födelse och liv i de fyra evangelierna. Och vi kan läsa allt före, mellan och efter de här texterna för att få en uppfattning om vad Gud förväntar sig. Vi kan fantisera om hur Gud tänkte när han bestämde sig för, att för en stund ge upp sin allmakt och födas som människa. Vi kan stanna upp och gå in i tystnad för att fråga efter ett svar av Gud.
Ännu ett sätt att försöka tolka Guds förväntningar är att undersöka hur kyrkan för fram budskapet om julen. Det börjar vid första advent med en glad fest och skönt klingande Hosiannasång för att sen gå över i den lilla fastan som adventstiden kallas. Fastetiden är en tid att försöka dra ner på måsten, avstå från något för att ge rum och tid för något annat. Inte så mycket att städa hus och hem, men att städa i sitt inre. Att stanna upp och ge sig tid att vänta. Pröva sitt tålamod och sin uthållighet. När julens fest till slut kommer känns den ännu större när tiden innan präglats av återhållsamhet och förberedelse. Julfirandet, som börjar med Jesu födelse i julnatten och julottans alla tända ljus i kyrkorna, pågår i minst tjugo dagar. Det ÄR stort att Gud blir människa, en av oss.
Jag tror det finns lika många sätt att försöka hitta svaret på vad Gud förväntar sig av oss som det finns människor som vill ställa frågan. Och jag tror att det finns lika många svar som det ställs frågor.
På ett sätt kan svaret vara samma för alla människor – att Gud förväntar sig att vi ska upptäcka honom och vilja bjuda in honom i våra liv. När vi tar emot Gud, är han som ett nyfött barn i våra liv. Vår relation får sedan växa med tiden på samma sätt som barn växer upp och blir vuxna. Med tiden lär vi känna varandra och vår relation mognar till något stadigt som bär genom livet. Vi kan känna tillit till Gud och räkna med honom i livets alla med- och motgångar.
På något annat sätt blir svaret personligt och anpassat för just den som frågar. Gud är en personlig Gud som möter oss som en vän. Han tar i beaktande vem vi är och hur vi har det. Han ställer inte orimliga krav, utan vill ge oss av sin kärlek och omsorg. Ibland kan han vara lite hård, men sådan är en god vän som verkligen vill oss väl, när det behövs. Gud vill vara en vän vi litar på och vågar dela också de mest trasiga delarna av vårt liv med.
Varje år när vi firar jul påminns vi om att Gud kommer till oss om vi vill ta emot honom. Vi kan fira att vi redan vandrar tillsammans eller så ges vi en ny möjlighet att ta emot detta lilla Gudsbarn i våra liv.
Må Gud Fader välsigna dig och bevara dig till en god natts sömn och en fröjdefull jultid. Amen.