God kväll, mitt namn är Janette Lagerroos och jag bor i Nagu. De här dagarna före jul ska jag hålla tre aftonandakter där jag på olika sätt funderar kring förväntningar. I slutet av den här andakten sjunger The Real Group Bereden väg för Herran med en melodi från Dalarna.
Det började redan i oktober, kanske redan i september. När jag besökte stormarketen stod de där i stora högar mitt på golvet. Lådorna med adventskalendrar och godis i julförpackningar. Jag försökte värja mig, men jag visste att vill jag vara säker på att ha någon viss sorts julgodis är det bäst att köpa den nu, för närmare jul kan den redan vara slutsåld. Lite motvilligt, men lydig marknadskrafterna köpte jag några askar av den sort jag vet att min man gillar allra mest. När jag kom hem gömde jag dem långt inne i ett skåp i väntan på julen.
Lite senare besökte jag en inredningsaffär och där svämmade hyllorna över av dekorationer och lampor i alla färger och former. Julgranar i plast stod uppställda för att locka mig att köpa nya dekorationer till den gran jag själv tar in till jul. Eller så kan jag köpa mera lampor att dekorera trädgården med för att försöka hindra mörkret från att helt ta över. Jag kände mig lite olustig och gick ganska snabbt förbi hyllorna. Jag behöver inte flera dekorationer eller lampor.
Så här har det fortsatt. Någon gång under november började julmusiken ta över i butikerna. Hurtiga poppiga amerikanska julsånger blandades med någon enstaka sentimental julvisa. Allt för att få mig och alla andra köpsugna att komma i den rätta julstämningen som får oss att konsumera mera.
Den bild av en lyckad jul som målas upp i reklamer och överallt där vi rör oss handlar om en jul som kostar pengar, massor av pengar. Budskapet tycks vara att det ska vara god mat och dryck, mängder av dekorationer och lass av dyra presenter till alla. Vi ska helst tro att en lyckad jul är något man kan köpa.
Nu är det bara några dagar kvar till jul och när jag går i butiken ser jag stora skyltar om att allt som förknippas med julen har nedsatt pris. På många saker lyser röda lappar med texten minus 50 procent, en del varor är rent av nedsatta med 70 procent. Julsäsongen verkar vara över innan julen ens har börjat.
Samtidigt som den här hysteriska marknadsföringen av en köpglad jul har pågått i samhället har man i kyrkan talat om att varva ner, förbereda sig och vänta på Guds snara ankomst. Advent kallas lilla fastan och altaret är klätt i violett för att påminna om att vi nu får dra ner på det mesta. Visst har vi sjungit Hosianna och andra vackra julsånger, men budskapet är i grunden, inte ännu, men Han kommer snart. Vi tänder ljus och räknar dagar.
Det kan vara svårt att härbärgera de här båda riktningarna samtidigt. Så inte undra på att vi människor känner oss kluvna och vilsna inför julen. Också här i de kyrkliga kretsarna smyger julfirandet sig in med julfester och julandakter för grupper, kretsar och skolor. En del tycker att det är helt fel. Julen börjar ju egentligen först på julmorgonen vid julottan. På sin höjd kan man tänka sig att den börjar på julaftonen. Andra tycker att det är helt okej att fira jul under hela adventstiden. Varför vänta, liksom?
Jag tror att det inte egentligen finns något rätt eller fel. Det finns de som hävdar att Jesus inte ens föddes i december, så vad spelar det för roll exakt vilken dag vi firar? Min tolkning är att budskapen om julen man kan köpa sig till och julfirandet som börjar på juldagen båda handlar om att i årets mörkaste tid påminnas om att ljuset vinner. Vi människor har fått ta hand om Gud i form av ett nyfött skyddslöst barn och nu tar Gud hand om oss och låter sitt kärleksljus stråla över oss. Vi får fira julens under med att visa våra medmänniskor kärlek och omsorg och kanske tända ett ljus.
Må Gud Fader välsigna dig och bevara dig till en god natts sömn och en fröjdefull jultid. Amen.