Hon kommer till den lokala puben, går fram till bardisken och beställer en stor kall. Man kan se på henne att hon varit vacker, men att livet har behandlat henne ovarsamt och nu ser hon mest trött ut. Det är länge sedan hennes kläder var moderna och sminket försöker täcka över rynkorna och de trötta påsarna under ögonen. In genom dörren kommer en främmande man och han sätter sig bredvid kvinnan vid bardisken. Han tilltalar henne och hon rycker till. Det är länge sedan någon man tilltalat henne så vänligt. Hon frågar vad han vill henne, varför han tilltalat henne så?
Det här kunde vara upptakten till berättelsen om den samariska kvinnan i modern version. För kvinnan vi får höra om i evangelietexten är en udda kvinna i sitt samhälle. Hon har haft fem män och mannen hon har nu är inte hennes. Därför går hon till brunnen mitt på dagen när det inte är några andra kvinnor där. Hon vill inte se deras blickar och höra deras gliringar. Det här är på sätt och vis en tragisk berättelse om en kvinna och hennes livs misslyckande. Men det är inte bara hennes många förhållanden som gör det så märkligt att Jesus tilltalar henne. Det finns flera orsaker som skulle ha låtit honom ignorera henne.
Hon är kvinna och Jesus är man. Då var det inte brukligt för män att tala med kvinnor utanför familjen. Ändå tilltalar Jesus henne.
Hon är samariska och Jesus är jude. De tillhör varsin folkgrupp. Judarna ansåg samarierna vara irrläriga och orena och undvek därför att beblanda sig med dem. Ändå är det just henne Jesus tilltalar. Ändå ber han henne om något att dricka.
Och mer än så. Han ser och bekräftar henne. De för en teologisk diskussion om vilken plats som är den rätta platsen för tillbedjan. Han berättar för henne att han är Messias. Han ger henne nytt hopp och hon tror honom. Han får henne att lämna vattenkrukan vid brunnen och gå tillbaka in i byn. Hon berättar för de andra om mannen som visste allt om henne och som nu sitter vid deras brunn. Byborna kommer till brunnen, möter Jesus och talar med honom och lärjungarna och många kommer till tro.
Kvinnan vid Sykars brunn blir hela byns missionär. Hon blir en av de allra första missionärerna. Bibeln nämner henne inte vid namn, men den ortodoxa kyrkan kallar henne Fotina. Det finns en hel del berättelser om henne och om hur hon kom att verka som missionär och senare dog som martyr. Hur stor sanningshalten i legenderna är vet vi inte, men redan det faktum att berättelserna levt vidare tänker jag att är ett bevis för att kvinnan vid Sykars brunn verkligen tog till sig Jesu ord. Berättelserna bevisar att något mycket speciellt hände där vid brunnen.
Vi som är vana vid de här bibliska berättelserna förundras kanske inte över det radikala i dem längre. Vi har hört dem så många gånger förr att vi inte reagerar på situationerna som beskrivs. Vi vet att det var så här Jesus gjorde. Jesus är ju den som inte verkar där hans landsmän förväntade sig att han skulle verka. Han gick emot alla samhällets normer och han valde ofta de utsatta att bli hans medarbetare.
Vårt samhälle idag är inte så olikt samhället Jesus vandrade i för två tusen år sedan som vi kanske vill intala oss. Min påhittade kvinna vid bardisken väljer också att gå till baren mitt på dagen. Hon orkar inte gå till butiken när alla andra är där, för hon ser blickarna och hör viskningarna. Alla de prydliga människorna omkring henne får henne att känna sig mindre värd. Hon vet att hon inte är lyckad på samma sätt som andra, med välbetalt jobb, ett prydligt hem, välkammade och väluppfostrade barn och ett långt äktenskap. Hennes livsval och männen hon trott så gott om förde henne till en situation där hon är ensam, arbetslös och utschasad. Hennes liv är inte lätt och de andra lägger sten på börda genom att gå krok runt henne och tissla och tassla om henne.
Kvinnan är påhittad, men människor som hon finns det i alla samhällen. Identifierar du dig med henne eller med de andra som jag låter vara rätt diffusa i berättelsen?
Tänk om vi skulle våga bryta mönstret? Tänk om vi skulle våga följa Jesu exempel och gå fram till henne och fråga henne hur hon har det? Och inte bara det, men på riktigt lyssna till vad hon har att berätta. Det är aldrig lätt att bära andras bördor, men det är lättare än att bära dem ensam.
Låt oss be: Tack Jesus för att du visar oss din gudomliga kraft så att vi kan våga följa ditt exempel. Tack för att du inte lämnar någon av oss ensam, utan ser oss och bekräftar oss, som de värdefulla Guds barn vi alla är, oberoende av yttre omständigheter. Tack för att du har en uppgift för oss alla i ditt rike.
Amen.