Den här predikan varvades med pianomusik. Den blev meditativ och fullständigt annorlunda än vad jag eller någon annan är van vid. Spännande att pröva på något nytt.
”Lämna mig, Herre, jag är en syndare.” Petrus kände sig långt ifrån värdig att ta emot den gåva Jesus gav honom. Jesus hade gjort ett under och båten höll på att sjunka av all fisk. Petrus var en enkel fiskare. Han var inte skriftlärd, god och mild. Han kunde brusa upp och vara impulsiv. Han lovade runt och höll tunt. Han var verkligen ingen ideal lärjunge men Jesus sade ”Var inte rädd. Från denna stund skall du fånga människor.”
Var inte rädd. Det är den hälsningsfras vi brukar läsa att änglarna kommer med, när de besöker människor. Nu är det Jesus som säger Var inte rädd. Han vet att Petrus känner av Jesu storhet. Han vet att Petrus insett att Jesus gjort ett under inför hans ögon. Han vet att det är skrämmande för Petrus att ge upp allt och följa med Jesus. Men han säger ”Var inte rädd. Från denna stund skall du fånga människor.”
Jesus kallar inte de mest utbildade, de mest framgångsrika, de mest meriterade. Han söker efter människor som är öppna för det okända. Han kallar dem som är villiga att gå hans väg och så utrustar han dem. Oberoende av om vi är fiskare, tullindrivare, syndare, bönder, vårdare eller missbrukare så har Jesus användning för oss. Han säger ”Var inte rädd. Följ mig.”
För många år sedan mötte jag en skogsarbetare. Han kom till församlingen och jag som då var vaktmästare var den enda på plats. Han hade med sig några broschyrer, pamfletter, som han ville lämna hos oss. Vi samtalade och han sa att jag kunde hjälpa till med att sprida det glada budskapet. Men, jag slog ifrån mig, jag är bara en enkel vaktmästare sade jag. Jag minns inte vad han svarade, men det hade kunnat vara ”Var inte rädd. Följ mig”
Det där mötet har stannat i mitt minne. För det var så starkt, så berörande. En enkel skogsarbetare från en ort jag inte kände till, använde sin lunchpaus till att uppmuntra församlingens anställda. Han såg mig, han såg min vilja och jag kände att jag genom honom hade mött Jesus och han hade kallat mig. ”Var inte rädd. Följ mig.”
Det här var kanske ett av de första stegen mot att jag står här idag. För när tanken väl vaknat och jag valde att följa den upptrampade stigen efter Jesus blev jag utrustad. Steg för steg lades olika förnödenheter till bland mina erfarenheter. Jag fick den utrustning jag behövde för att jag skulle våga ta steget fullt ut. Nu är jag inte längre rädd. Nu är jag liksom Petrus en människofiskare.
Hur är det med dig? Har du mött Jesus? Har du fått uppmaningen att följa med på vandringen? Känner du dig villig att bli utrustad för det uppdrag du ännu inte vet något om? Eller säger du som Petrus och som jag, att du är en syndare, du är inte värdig det uppdraget? Lyssna då. Jesus säger: ”Var inte rädd. Följ mig”
Jesus frågar inte efter vad vi har gjort så här långt i livet. Han vet det redan. Han känner oss, bättre än vi själva gör. Han stannar framför dig och ser på dig med kärlek. En kärlek som inte bryr sig om mänskliga prestationer. En kravlös kärlek som är full av nåd. Han räcker ut sin hand och säger ”Var inte rädd. Följ mig”