Vi sjunger: Psb 433 Herre du vandrar försoningen väg
Antifon:
Skaffa mig rätt, o Gud,
ta dig an min sak! Ps. 43:1
Psalm:
Du är min Gud, min tillflykt.
Varför har du stött bort mig?
Varför måste jag gå sörjande,
plågad av fiender?
Sänd ditt ljus och din sanning!
Låt dem leda mig,
låt dem föra mig till ditt heliga berg
och till din boning,
så att jag får komma till Guds altare,
till Gud, min glädje och fröjd,
och tacka dig till lyrans klang,
Gud, min Gud.
Varför är du tyngd av sorg, min själ,
och full av oro?
Sätt ditt hopp till Gud!
Jag skall åter få tacka honom,
min räddare och min Gud. Ps. 43:2–5
Antifonen upprepas
Är det så här enkelt? Inom loppet av några verser i psaltarpsalmen vänder psalmisten från förtvivlan till hoppfullhet. Eller är det så att psalmisten försöker trösta sig själv genom att påminna sig om allt det goda Gud gör och som vi får tacka för.
Du är min Gud, min tillflykt.
Varför har du stött bort mig?
Varför måste jag gå sörjande,
plågad av fiender?
Gud är stor nog att klara av alla våra frågor, våra klagorop, vår ilska. När livet känns eländigt och vi lider är det skönt att läsa i Bibeln att många före oss har vågat ifrågasätta Gud. Många har ropat ut sin sorg, sin frustration och sin ilska till Gud och de orden har fått komma med i vår heliga skrift.
Sänd ditt ljus och din sanning!
Låt dem leda mig,
låt dem föra mig till ditt heliga berg
och till din boning,
När vi känner oss vilsna, när vägen verkar dold och när ingenting i livet går som vi tycker att det borde, då får vi be om ledning, om hjälp att komma vidare om att få komma hem. För vi längtar efter Gud och Gud längtar efter oss. Vi vill inte vara åtskilda men ibland vet vi inte hur vi ska närma oss varandra. Ibland finns det inga ord att be med. Ibland är det skönt att få låna ord av psalmisterna som vandrat den samma vägen tidigare.
Varför är du tyngd av sorg, min själ,
och full av oro?
Det är inte så enkelt att vi på bara några strofer går från sorg och oro till förtröstan och glädje. Vi kan behöva få älta och prata många gånger med Gud innan vi kommer vidare. Vi kan behöva återanvända psalmistens ord många gånger innan vi kan lägga det tunga bakom oss och ibland kommer vi inte vidare. Vi fastnar och kan inte släppa det som binder oss.
Sätt ditt hopp till Gud!
Jag skall åter få tacka honom,
min räddare och min Gud.
Då behöver vi påminnas om att det är till Gud vi ska sätta vårt hopp. Ingenting är för stort eller för litet för honom. Det kommer en dag när vi åter kan tacka Gud. Den dagen är faktiskt idag.
För när våra bekymmer snurrar på i samma cirklar behöver vi höja blicken och hitta det vi kan vara tacksamma för. Hur eländigt vi än har det finns det något vi kan tacka för. Vi kan inleda dagen med att tacka för att vi har fått en ny dag. Vi kan tacka för att solen har gått upp och att vi har natten bakom oss. Det finns ingenting som är för smått för att vara värt att tacka för. När det känns alldeles becksvart och hopplöst finns det ändå alltid något att tacka för, bara vi tänker efter riktigt ordentligt.
Tacksamhet är nyckeln till lyckan. När vi börjar dagen med att tacka Gud försätter vi vår själ i ett tillstånd där den börjar söka efter ännu mera att tacka för. För när vi känner tacksamhet fungerar det som ett balsam för själens sår. Varje droppe tacksamhet vi kan smörja vår själ med får såren att läka lite grann.
Tacksamheten är ett universalmedel, men jag vill ändå inte förminska känslorna av oro, sorg, ilska, bedrövelse och förtvivlan. De måste få finnas där först. Vi måste ge dem utrymme annars äter de hål i oss. De är som frätande syra. Om man inte identifierar dem och tar hand om dem så fräter de sönder oss inifrån. Det är först när vi gått genom de känslorna och gett dem utrymme som vi kan börja droppa ner tacksamhetens balsam i dem för att neutralisera dem. Sen kan vi långsamt låta tacksamheten ta över och på så sätt hitta balans i våra liv igen.
På samma sätt visste Jesus att han måste gå genom lidandet för att kunna komma ut till uppståndelsen på andra sidan.
Låt oss be:
Barmhärtige Gud,
du som lät din Son Jesus Kristus
lida och dö för vår skull.
Hjälp oss att minnas hans lidande
när vi är utan kraft
och när vi håller på att förlora vår tro på livet.
Ge oss din Ande,
så att vi bevarar vår tro.
Hör oss för Jesu Kristi skull.
Vi sjunger: Psb 306 Tack min Gud för vad som varit