Jag känner mig lite vilsen. Jag har snart mina examenspapper i handen, prästvigningen står för dörren och sen, ja sen ska jag gå ut i världen och berätta om Gud och Jesus, så att alla ska förstå att Gud sände Jesus och att Gud verkligen älskar alla. Har jag nu verkligen vad som behövs för att klara av det här uppdraget? Jag känner mig smått osäker.
En blivande första gångens mamma kan ha ungefär samma känslor. Hon har nu burit barnet i snart nio månader och snart får hon hålla barnet i sin famn. Har hon de färdigheter som behövs för att bli en bra mamma till det här barnet? Hur ska hon veta vad som är bäst för barnet när vänners goda råd regnar kring henne som spön i backen? Hon känner sig smått osäker.
Lärjungarna ska gå ut i världen och berätta om allt det fantastiska de fått veta om Gud och Guds rike. Jesus har varit med dem, men nu har han återvänt till himlen och de står där ensamma. De är säkra på allt de har upplevt och de vet att det är sant, men ändå. Ändå kryper en liten känsla av vilsenhet sig in bland glädjen. Har de nu all den kunskap de behöver för att övertyga världen om att Gud är levande och att Kristus är uppstånden? De känner sig mått osäkra.
Den här lilla tiden av väntan inför det stora uppdraget är en tid då man inte riktigt vet hur det ska bli sen. Det är under den här tiden man försöker utvärdera vad man kan och var man står. Man försöker planera och förbereda sig. Man tänker ut möjliga scenarion och funderar hur man ska agera i den givna situationen. Men den som har erfarenhet från tidigare vet att det inte alls alltid blir så där som man har tänkt sig att det ska bli. Plötsligt ser situationen annorlunda ut och man står kanske där handfallen. Hur ska jag göra nu? Det här har ingen förberett mig på. Tänker man då. Så vänder man sig till någon erfaren person och frågar råd. Sen följer man råden eller låter bli. På något sätt löser sig situationen och man är en erfarenhet rikare.
Det spelar nog ingen större roll om man är nyexaminerad, nybliven mamma eller apostel. I princip råkar vi alla människor ut för oväntade situationer som vi klarar av efter bästa förmåga. Det hjälper inte ens alltid att man är gammal och erfaren för världen förändras med sån fart att det uppstår nya utmaningar varje dag.
Jesus lovade lärjungarna att han skulle sända dem en hjälpare. Han skulle sända den heliga Anden från sin fader. Sanningens Ande. Jesus utlovade inte en strålande framtid fylld av framgång, utan han sade att det skulle komma svåra tider, men att hjälparen, den heliga Anden skulle vara med dem också då. Så är det också i våra liv. Det kommer svåra tider när man kanske vill ge upp. Lägga ner uppgiften och bara säga nej, det här klarar jag inte av, nu får någon annan ta över. Det är då vi får vända oss till den heliga Anden och be om hjälp. Enkelt säga: nu klara jag inte längre det här av egen kraft. Hjälp mig.
Vi ska inte missta oss och tro att den heliga Anden bara är till för lärjungar och sådana som predikar Gud ord. Den heliga Anden är allas hjälpare. Anden hjälper rådvilla mammor när de inte vet hur de ska göra med sina barn. Anden hjälper den som i sitt arbete känner att uppgifterna är övermäktiga. Anden hjälper den som är ensam och har för mycket tid att fördriva. För alla uppgifter är viktiga. Alla människor är viktiga.
Det kan hända att det känns som om, man står väldigt ensam i sin jobbiga situation och att den heliga Anden inte alls är nära, utan är något väldigt abstrakt och diffust. Det är mera sällan Anden viskar i ditt öra så att du verkligen hör orden men om vi börjar leta i våra liv efter gånger när vi har stått rådvilla och ändå på något sätt kommit vidare, så kan vi förnimma att vi har fått hjälp av Anden. Ibland har någon annan person dykt upp just i rätt sekund och räddat situationen, ibland har vi fått en ingivelse att göra på ett oväntat sätt som visar sig vara just det rätta. Ibland har det gått på tok men ändå inte så illa som det hade kunnat gå.
Det är en stor styrka att våga lita på att vi i alla situationer har hjälpen nära. Vi får be om hjälp och ibland kommer hjälpen innan vi ens förstått att vi har bett om den. Att vara trygg i Anden kan hjälpa en att stå rakryggad i svåra stunder. För det är som Jesus säger, vi får vara ett med varandra och med Gud. Vi får lita på att vi alltid är nära Gud och att vi aldrig är ensamma.
Så nu när lärjungarna snart ska gå ut i världen får de lita på att de trots sin känsla av osäkerhet är trygga. De kan berätta om Gud med hjälp av den heliga Anden. När de känner att deras ord och kraft inte räcker till finns Anden där hos dem.
Den blivande mamman får vila i trygg förvissning om att hon kommer att bli den bästa mamma hennes barn kan önska sig. När hon inte orkar eller vet vad hon ska ta sig till får hon be om hjälp av den heliga Anden.
Nu när jag ska ta steget in i prästämbetet får jag lämna osäkerheten och lita på att där mina ord och min kraft inte räcker till kommer den heliga Anden att hjälpa mig.
Jag vill be för oss alla att vi ska få gå trygga ut i världen till de uppgifter som väntar oss. Utan att tveka får vi be om hjälp. I smått och stort får vi lita på att den heliga Anden är med oss. Amen.