Nu är det kväll och vi får samlas till andakt i YLE Vega. Jag är Janette Lagerroos från Nagu och temat för mina aftonandakter den här veckan är uppståndelsens vittnen. Musiken vi hör är Holy is the Lamb of God med kören Oslo Gospel Choir.
Under den här påskveckans aftonandakter har jag funderat på vem som är uppståndelsens vittnen. Jag har berättat om Maria från Magdala som mötte Jesus vid graven och om Tomas som behövde få känna efter att Jesus var verklig för att kunna tro. Jag har berättat om Petrus som sprang till graven för att se efter själv och som sen mötte den uppståndne Jesus och fick uppdraget att bli herde för Jesus får. De här tre är nog bland de första man tänker på när man talar om uppståndelsen vittnen. De var där när det hände och de fick själva uppleva hur Jesus dog på korset och sen uppstod från döden. De fick själva se, höra och känna att Jesus verkligen var där. De kunde berätta om hur de gick längs vägen till Emmaus utan att förstå att det var Mästaren som gick med dem. De kunde berätta om hur de blev överraskade av att Jesus var där på stranden en morgon när de kom tillbaka med näten efter nattens fiskafänge utan att ha fått nån fångst. Det är inte svårt att tro när någon med inlevelse berättar om något den själv upplevt.
Men sen då, när det inte längre fanns ögonvittnen? Vem vittnade om uppståndelsen då? De första ögonvittnenas berättelser hade blivit nerskrivna och återberättades igen och igen för generation efter generation. De här berättelserna har i alla tider övertygat människor till tro. Men det är inte bara berättelserna som kunnat vittna. Genom århundraden har det funnits människor som har vittnat om hur de själva upplevt uppenbarelser och direkt tilltal från Gud. Många av dem kallas helgon idag. De har också varit uppståndelsens vittnen. Men idag, finns det några vi kan kalla uppståndelsens vittnen?
Det är ju självklart att det inte längre finns någon som själv var med, den där första påsken när Jesus dog och uppstod. Men hur ska man då kunna vittna? Jag tänker mig väl att den som läst eller hört berättelsen, och sen för den vidare på sätt eller annat, är ett vittne. Inte ett ögonvittne men ändå ett vittne. Jag tänker också att man kan ha haft en upplevelse som berört en så starkt att man är övertygad om att Gud finns och att Jesus lever. När man berättar om den upplevelsen blir man ett uppståndelsens vittne. På samma sätt tänker jag mig att alla som firar gudstjänst, alla som sjunger lovsång, alla som lyssnar på den här andakten är uppståndelsens vittnen.
Att berätta med ord är ändå inte det enda sättet att vara ett uppståndelsens vittne. Jag tänker på alla dem som tar hand om andra. Alla de som lyssnar när någon mår dåligt. Alla de som öppnar sina hjärtan och hem för främlingar och flyktingar. Alla de som delar med sig av det lilla de själva har, till någon som har det ännu sämre ställt. De som med öppen blick vågar möta människan på gatan. Det är många som lever efter det exempel Jesus var. Hade Jesus inte uppstått utan dött som en brottsling och legat kvar i sin grav hade vi nog aldrig hört talas om honom idag. Han hade rätt snart fallit i glömska som en judisk upprorsmakare bland andra. Lärjungarna hade återgått till sina sysslor och världen hade fortsatt som om ingenting hade hänt. Det är för att Jesus uppstod som kristna fortfarande firar gudstjänst varje söndag i så många kyrkor runt vår jord. Det är för att Jesus uppstod som vi har berättelserna i Bibeln som vi återberättar och låter oss inspireras av. Det är för att Jesus uppstod som jag håller den här andakten som du lyssnar till. Därför är du och jag vittnen när vi berättar om det fantastiska som hände för ungefär två tusen år sedan. För så länge minnet lever, så länge berättelserna berättas vidare så länge finns det vittnen till det som hände. Därför får vi alltid påminna varandra om att Kristus är uppstånden – ja han är sannerligen uppstånden!
Sång: Holy is the lamb
holy, holy
holy, holy
holy, holy
is the lamb of god
worthy, worthy
worthy, worthy
worthy, worthy of praise
is the lamb of god
jesus, jesus
jesus, jesus
jesus, jesus
is the lamb of god
i will live my life for you
i will live my life for you
i will live my life for you
the lamb of god
holy, holy
holy, holy
holy, holy
is the lamb of god
P.S. Den här sångtexten var den jag avsedde men i radioandakten kom det att bli en annan av Oslo Gospel Choirs sånger med samma titel. Det är dock en struntsak för budskapet är det samma.