Johannes var en profet. Han uppmanade människor att omvända sig, låta döpa sig som ett tecken på sin ånger och sin vilja att leva ett liv där Gud fanns i centrum. När människorna runt omkring honom frågade honom vem han var, var han Elia? Var han Messias? svarade han att han bara var en enkel man som förberedde vägen för konungen. Han sade att han inte ens var värd att knyta upp sandalremmarna på konungens fötter.
Johannes var en profet av den gamla stammen, men han verkade samtidigt med Jesus. Han hade den ovanliga förmånen för profeter att få se sina ord gå i uppfyllelse. Han mötte Jesus och han döpte Jesus, om än motvilligt, för han tänkte att det borde ha varit Jesus som döpte honom. Han visste att i Jesus såg han det han hade predikat om.
När Jesus talar om Johannes säger han att Johannes är Elia. Det här betyder att Johannes själv är en uppfyllelse av Malakis profetia. Johannes lever i brytningstiden mellan den gamla och den nya tiden. Han är både profet och uppfyllelse av en profetia.
Jesus fortsätter med att fråga sig vad han ska jämföra detta släkte med, de människor som omgav honom och Johannes just då. Han talar om barnens lekar. Det var vanligt att barn lekte de stora händelser de såg omkring sig, så som bröllop och begravning. De delade in sig i grupper där den ena gruppen lekte musikanter och den andra festfolk. Blev det gnabb mellan grupperna kunde anklagelserna låt just så som Jesus säger: ”Vi spelade för er, men ni ville inte dansa. Vi sjöng sorgesånger, men ni ville inte klaga.” Idag talar vi om att folk beter sig som i en sandlåda när vi menar att debatten håller en barnsligt låg nivå.
För visst finns det en ton av irritation i Jesu ord när han talar om hur människorna talade om Johannes och om honom själv. Han hade lika gärna kunnat säga hur man än vänder sig har man rumpan bak. För han talar om att det inte spelar någon roll hur han och Johannes gjorde så fann folket något att beklaga sig över. Låter det här bekant? Är det kanske så att det låter likadant i debatten idag?
Försöker någon göra någonting så finns det alltid någon annan som höjer rösten för att påpeka att man gör fel. Enkla exempel hittar du vilken dag som helst om politiker, klimatkämpar, kyrkan eller samhället. Det finns alltid något man kan klaga på.
Så tanken slår mig. Kanske Jesus inte talade om bara just de människor som omgav honom och Johannes utan kanske han verkligen talade om hela detta människosläkte? Det är inte lätt att vara profet bland människor och det är definitivt inte lätt att var frälsare bland människor. Det finns alltid någon som talar om att man gör fel.
Men Vishetens gärningar har gett Visheten rätt, konstaterar Jesus till slut. Vi får alltså lära oss av Jesu ord att alla kan bli gjorda till åtlöje av dem som vill hitta fel och roa sig med att klaga på andra, men förr eller senare kommer det att visa sig att den som verkar med Guds goda visdom får rätt. Kristna som följer Jesu ord och kärleksbud ska inte bry sig om dem som klagar och påpekar mer eller mindre påhittade brister, utan fortsätta outtröttligt för i slutändan finns belöningen. Att den minsta i himmelriket är större än profeten Johannes. Amen.