Predikan på självständighetsdagen 2019 är tvåspråkig.
Vishet och tjänande. Vi har hört två texter om vishet och evangeliet talar om att tjäna andra, men har de här två orden något värde i Finland idag? När man följer med nyheterna märker man att det just nu är rätt oroligt i landet. Vi har nyligen haft en poststrejk som höll på att utvecklas till en mardröm för hela landet, men som lyckligtvis kunde avgöras innan det. Poststrejken bidrog till att regeringen föll den här veckan och i detta nu vet vi inte hur länge det tar innan vårt land åter har en regering. Dessutom varslas det om nya strejker som kan ställa till med en hel del oreda för många. På det lokala planet har vi våra egna orosmoln att förhålla oss till.
Onko sanoilla viisaus ja palveleminen merkitystä tämän päivän Suomessa? Kun seuraa uutisoinnit saattaa vastata ettei ole. Tuntuu siltä, että politiikassa ja talouselämässä ovat täysin erilaiset sanat, tämän hetken avainsanat. Hallituskriisi, lakkoja ja paikallistasolla olevat ongelmat huolestuttaa. Silti, jos vertaa koko Suomen itsenäisyyden ajan haasteisiin, niin nämä huolet eivät vielä ole kovin vakavia.
Det är inte alls konstigt om man känner sig frustrerad, modlös och uppgiven när man tar del av alla dessa bekymmer. När vi blickar bakåt är det här ändå inga stora problem. Vårt land är fortfarande självständigt och fritt. Landet och befolkningen har gått genom eld och misär för att vi idag ska kunna fira vår självständighetsdag.
Jag slås ibland av hur pass historielösa vi människor har blivit. På något sätt har vi tappat bort berättelsen om hur vi kom att bli ett folk och ett land. Finland har en lång och skiftande historia som påverkar oss ännu idag. Fast det kan verka som om inget av det som varit påverkar just mig, just nu, så finns det där som en nästan dold grund att stå på.
Välillä tuntuu siltä, ettemme kansana enää muistaa historiamme. Kansa on käynyt läpi sotaa, köyhyyttä ja monenlaisia haasteita tullakseen yhdeksi maaksi, yhdeksi kansaksi. Minusta viisautta on oppia menneistä osatakseen suunnata tulevaisuuteen. Historia ei toista itseään, mutta vanhat piirteet saattavat ilmestyä uudestaan, uudessa muodossa. Jo Raamatun Saarnaaja sanoi että mitä vasta on oleva, sitä on ollut jo ennenkin.
För mig är det vishet att lära av det förflutna för att kunna blicka in i framtiden. För även om historien inte upprepar sig så kan man se att den går i vågor eller cykler. Det som har hänt förr kan återkomma i en ny skepnad. I Predikarens bok i Gamla testamentet finner man uttrycket ”intet nytt sker under solen” eller som det heter i den moderna översättningen ”Det finns ingenting nytt under solen.” Så redan för över två tusen år sedan visste man att allt hänger ihop.
Predikaren skriver om hur den fattiga men visa mannen hade kunnat rädda hela staden om folket hade lyssnat till honom. Men fattiga får sällan sin röst hörd. De tvingas kämpa för sin rätt, men förlorar ändå ofta. Jakob skriver i sitt brev till församlingarna i världen om hur de ska visa prov på sin vishet. En vishet som inte är skrytsam och uppblåst utan en vishet som tar sig uttryck i goda handlingar. En tjänande vishet. På samma sätt som Matteus skriver om hur vi kristna ska följa i Jesu fotspår av tjänande.
Saarnaaja kirjoitti myös siitä, miten koko kaupunki olisi voinut säästyä vihollisilta, kunhan kaupunkilaiset vain olisivat kuunnelleet köyhän, mutta viisaan miehen sanoja. Jaakob taas kirjoittaa siitä, miten viisaus ei kersku eikä pöyhkeile vaan on lempeä ja sopuisaa. Viisaus on palveleva niin kuin Jeesus tuli palvelemaan ja antamaan henkensä lunnaiksi kaikkien puolesta.
Att tjäna andra är knappast ord som upplevs som moderna i vårt samhälle idag. Vi får höra hur vi ska förverkliga oss själva. Hur vi ska uppleva saker och hur vi genom konsumtion ska få landet på fötter, när en ekonomisk depression lurar bakom hörnet igen. Hör du ordet tjäna så är det troligtvis i en mening som handlar om att tjäna pengar. Vishet tillskrivs den som tjänat mest pengar, inte den som lever ett stillsamt liv i förnöjsamhet.
Palveleminen ei ole muotisanaa mutta se muistuttaa meitä, siitä että tarvitsemme toinen toisiamme. Ja ennen kaikkea tarvitsemme Jumalaa. Saattaa olla ettemme pysty toteuttamaan kaikkia haaveitamme kun teemme työtä yhteiseen hyvän puolesta, mutta yhteisössä on suurempi voimaa, mitä kantaa silloinkin kun yksilön voimat eivät riitä.
Det som vi i vår historielöshet har glömt bort är att vi behöver varandra och vi behöver Gud. Vi behöver den vishet som Gud genom Bibeln har gett oss och vi behöver varandra för det är genom solidariteten med andra som vi själva utvecklas och har det bra. Det kan hända att vi i gemenskapen inte kan leva ut precis alla drömmar om personligt självförverkligande, men i gemenskapen finns en bärande styrka som är så mycket större än varje enskild persons.
När vi gemensamt vänder oss till Gud ser han till oss med sin godhet. Han hör våra böner och han tar hand om oss på det sätt som tjänar oss alla bäst.
Temat för den här självständighetsdagens gudstjänst är Välsigna och bevara vårt land. Vi har alltså samlats för att tacka Gud för allt det vi fått och för att be om fortsatta välsignelser för landet och folket.
Kiitämme tänään siitä, että Jumala on suojellut maatamme ja kansaamme. Saamme luottaa siihen että hän kuulee meidän rukouksemme jatkossakin. Rukoilkaamme:
Låt oss be: Gud, vår Fader, vi tackar dig för alla de goda gåvor du har gett Finland och Finlands folk. Vi tackar dig för att du har hört våra böner och bevarat oss genom strider och svårigheter fram till denna dag. Vi ber dig alltjämt bevara vårt land fritt, kristet, demokratiskt och tryggt.
Taivaallinen Isä, me kiitämme sinua isänmaasta ja meille uskotuista tehtävistä. Anne keskuuteemme rauha ja sopu, ja auta meitä pyrkimään kaikessa totuuteen jag oikeudenmukaisuuteen. Kuule meitä Poikasi Jeeusksen Kristuksen, meidän Herramme tähden. Aamen