Jag sitter på en parkbänk och tittar ner på marken. Där mellan mina fötter går en liten myra. Den vandrar lite hit och lite dit men lämnar inga spår efter sig, eller rättare sagt jag ser inga spår eftersom myrans steg är så lätta. Jag kommer att tänka på myrstacken där hemma och på myrstigarna som leder till den. Det är lika små myror som vandrar på de stigarna. De myrorna har vandrat så många gånger fram och tillbaka att de har trampat upp en stig åt sig. Trots att myran är så liten och lätt så blir det en stig när den har vandrat fram och tillbaka tillräckligt många gånger.
Hur många gånger har jag inte tänkt och sagt att någonting inte spelar någon roll för min handling är så liten, min handling gör ingen skillnad. Det är ingen som märker om jag gör något eller låter bli. Nu slår tanken mig, hur mycket större är inte varje handling jag gör, än myrans steg? Om myrans steg kan lämna spår efter sig och förändra marken till en stig så kan väl inte jag påstå att mina handlingar inte spelar någon roll?
Varje gång jag möter någon så vill jag betyda någonting för den människan. Jag vill att de ord jag säger, de gester jag gör får spela någon roll för denna människa. Jag vill le för att göra någon glad, jag vill säga några ord för att visa att jag ser denna någon, jag vill ge en kram för att visa att denna någon är värdefull. Det är inte alltid lätt att möta andra. Ibland har jag en dålig dag och vill helst inte träffa någon alls. Ibland är det den andra som har en dålig dag. Oberoende omständigheterna så VILL jag att det vi gör och säger ska få vara betydelsefullt för andra.
Jag tänker på Jesus och hans sätt att möta människor. Han såg och bekräfta dem han mötte. Han blev betydelsefull för dem. De var betydelsefulla för honom. Jag tänker på kvinnan vid Sykars brunn, den blinda mannen vid stadsporten, tullindrivaren Zakeus. Det finns många berättelser om hur Jesus bemötte människor och de var ofta sådana som andra inte brydde sig om. Sådana som andra helst gick krok för och valde att inte se. Rätt ofta påminner jag mig om Jesu ord i Matteus evangeliets 25 kapitel: ’Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.’ För jag behöver påminna mig om att vi alla är Jesu bröder och systrar och att vi alla förtjänar ett gott bemötande. Det är inte så att jag alltid är så väldigt förtjust i mina medmänniskor men jag vill följa Jesu exempel och möta mina medmänniskor med omtanke och respekt. Jag tror att när jag gör det så blir det som ringar på vattnet och omtanken och respekten sprids från människa till människa. Varje människa är viktig. Ett annat ord jag brukar påminna mig om upprepas på flera ställen i Bibeln, du skall älska din nästa som dig själv. Det är inte alltid lätt att älska sig själv men när någon bemöter en med värme så kan man märka att man får ett förnyat förtroende för sig själv och då vill man dela med sig av värmen och göra någon annan glad.
Det finns säkert någon i din och min omgivning som inte blir sedd, någon som man lätt ignorerar. Tänk om vi skulle se och bekräfta den människan idag. Ett litet leende och några ord kan vara allt som behövs.
[Musik: Psalm 482, ”Ett vänligt ord kan göra under”]