Jag står med fötterna insjunkna i den leriga åkern och jag kommer inte loss. När jag försöker dra upp fötterna sitter stövlarna fast och sjunker bara djupare för varje försök. Jag skulle gena över åkern till min kompis på andra sidan, men min genväg visade sig vara förrädiskt blöt och jag fastnade. Jag ser mig omkring, men jag är ensam och har inga hjälpmedel. Det enda jag kan göra är att ropa på hjälp.
Jag som fastnade i åkerleran heter Janette Lagerroos och bor i Nagu. Det här är den första av mina tre aftonandakter på temat frälsning.
Den där gången, när jag en höstdag genade över leråkern, var jag kanske i tioårsåldern och min erfarenhet räckte inte till för att räkna ut att en våt leråker inte bär små stövelklädda fötter. Idag vet jag att det är bättre att gå den lilla omvägen genom skogen eller längs vägen. När jag stod där med fötterna, som i ett skruvstäd av kladdig lera, kunde jag bara ropa på hjälp. Rädslan över att sitta fast fick tårarna att rinna, men som tur var hörde min kompis mamma mig och kunde ta med sig några brädstumpar när hon kom ut på åkern och räddade mig ur min knipa.
Jag tänker att vi alla kan hamna i livssituationer som påminner om att det här. Situationer när vi känner att vi sitter fast och inte kan komma loss av egen kraft. Ju mera vi försöker, desto djupare sjunker vi. Ser vi oss omkring ser vi ingen hjälp inom räckhåll och även om hjälpen skulle finnas kanske vi känner oss allt för skamsna över vårt misslyckande för att ens be någon annan om hjälp.
Då finns det någon som inte skrattar åt oss eller bannar oss för vårt tilltag. Jesus är vår räddning i alla livets misslyckanden och vi får vända oss till honom hur djupt vi än har sjunkit i livets kladdiga lera. Som en god vän tar han med sig några brädstumpar och kommer till oss och hjälper oss loss. Vi får sträcka ut vår hand till honom och han tar den och drar upp oss. Han är vår räddning.
Jesus är den som lovat vara med oss alla dagar till tidens slut och han vill verkligen att vi ska vända oss till honom, både när livet strular till sig och när det fylls av så mycket glädje att vi känner att vi snart spricker. Det finns ingenting i livet som är främmande för Jesus. Han vet hur det är att vara människa i de mest utsatta situationerna i livet. Därför är det så tryggt att be honom om hjälp och kraft.
Vi behöver inte heller vänta tills vi råkat i någon utsatt situation för att vända oss till Jesus. Han är lika villig att dela vår gråtrista vardag med oss, som han är att hjälpa oss när vi ropar i nöd. Det är kanske klokt att bli bekant med Jesus redan nu, innan någonting svårt händer. För det är ju så mycket lättare att be en god vän om hjälp än någon man inte känner.
För att lära känna Jesus är det bra att läsa om honom i Bibeln och att samtala med honom i bön. Han vill vara vår vän, vår räddning, vår Frälsare. Han är den som drar upp oss ur leran och hjälper oss att hitta en tryggare väg framåt genom livet. Han vandrar med oss och visar oss vägen till Guds rike.
Må Gud, Fadern, Sonen och den heliga Anden, välsigna dig. Amen.
Lyssna här till psalm 830 som ingick i radioandakten.